Sverige – ett bronsland

Lånar ett jubileum av Christer Löfman  och  fb-sidan Sveriges Fotbollshistoriker & Statistikers Förening (en sida för riktiga nördar som vill identifiera gamla spelare, hur bra Bajen var 1982 och diskutera vilka som egentligen suttit på bänken i Häckens UEFA-cuphistoria och ifall den officiella klockslagen för bytena verkligen stämmer…).

När Mattias Lundström ”satte rekord i dagstidningarna” med mål i sex första matcherna presenterades här statistik som borde fått trycksvärtan ( och CMore) att rodna. Här stöter man också på gamla spelare och annat ”fotbollsfolk”. Dock sällan tränare… Det är också en gammal förening där man kan bli medlem och få deras tidskrift. Rekommenderas runt!

”I dag för 89 år sedan (9/6-1924) tog Sverige sin första medalj i ett stort mästerskap: trots utvisning på ”Pära” Kaufeldt vann Blågult bronsmedaljen efter 3-1 i omspelsmatchen mot Holland i 30-gradig värme: Sven Rydell (2) och Evert Lundquist målskyttar inför 40.522 i Colombes.”

Så nu till saken: Sverige har fyra brons i OS och VM ( plus ett utan match i EM). Är det inte så att vi är ett typiskt bronsland som aldrig är ”mästerskapet efter” utan alltid går för fullt? Vars medborgare kan svälja besvikelser och frustration bättre än nästan alla andra länder (och sedan dyker det ändå upp senare, i andra obehagliga former)? har vi någonsin förlorat en bronsmatch i fotboll? Har vi gjort det i andra idrotter – förutom kanske i hockey där medaljbortskämda uppsvenskar emellanåt hade en mer vodkarelaterad relation till värdet av brons?

Tendensen att brons har med kultur, klimat och befolkningsmängd att göra stärks på fb av Christers svar: Blott Portugal är ett värre bronsland än Sverige med 4 brons av 5 medaljer. Sverige av 5 av 7. Chile 7 av 11, England 2 av 3). Av de stora nationerna (de som inte tar brons utan förlorar en semifinal…) har Tyskland/BRD störst andel brons: 35%. Italien har 29%, Brasilien 24%, Uruguay 23% och Argentina blott 11%. Spanien har sju medaljer, inget brons.