Tour de France och spinning

Har suttit med i mitt livs första, hela spinningklass. Dels för att mitt gym har dåliga cyklar, dels för att jag vill ner i matchvikten, 89.5 kg. Då är jag så lätt att jag kan flyga genom luften. Så för att öka ämnesomsättningen  sitter jag med i ett par hårda spinningpass före avresan.

Spinning är på en gång meningslöst och spännande. Det meningslösa är att du inte kan mäta din prestation på annat sätt än mentalt. Vanligtvis vill jag ha mål, och en massa siffror som gör att jag vet exakt var jag ligger. Hade spinningcykeln varit kopplad till en wattläsare hade jag varit överlycklig – då hade jag efter varje pass kunnat mäta min prestation. Ja, jag är en siffermissbrukare…

Nu blir det i stället den spänning som kampen mot en själv innebär. Plus att jag inte vill krampa och inte ha en massa mjöksyra – mjölksyra är som saltpetersyra för vätskebalansen.

Istället säger jag som Lance Armstrong en gång uttryckte det i Joakim Jakobsens 900 sidor fantastiska om världens tuffaste spinningklass:  den största segern är inte den över alla andra i fältet i Tour de France, den största segern är den över dig själv.