Varför ska en 24-årig bandystjärna dö i levercancer?

Victor Engström, med i Västerås SM-guldlag 2009 har gått bort i levercancer. Han var bara 24-år gammal. Expressen skriver om det här. Det är fruktansvärt orättvist att så unga och friska människor får cancer. När vi levt länge och utsatt oss för många dumheter är det OK att dö, det är en del av det paket livet, och att leva, utgör.

Det är Victor Engströms död som gör det så svårt för mig att tro på något högre väsen som ”gör skillnad”. Om nu det finns en Gud som har makten att förändra – vad gjorde Victor Engström och hans närmaste för att förtjäna det här?

Spelade han i fel lag? Bad han inte tillräckligt många böner, skänkte han inte som ett par fd Modo-spelare tionde till kyrkan?  Eller ville Gud bara statuera ännu ett av dessa oändliga antal exempel?  För tio dagar sedan var jag i Holocaust-museet i Jerusalem. Jag har varit i Auschwitz också. Sett filmerna och bilderna på människor på väg att dö eller just i dödsögonblicket. Barn som skjuts i huvudet ovanför en massgrav. Vad hade de gjort för att dö?

Idrott och gudstro är intimt förknippade. Det blir inte mindre av den varan i Fotbolls-VM i Brasilien nästa år. Över hela Jorden ber spelare och supportrar Gud om att de kan få vinna nästa match. Varje omgång. Varje gång de går in på fotbollsplanen. Det är sällan man ser spelare göra korstecknet när de trippar över bandysargen. Det är sällan bandyspelare berättar om sin eveentuella gudstro. Vad har Gud emot bandy?

Kommer begravningsförättaren i Västerås stå i sin prästskrud och förklara för Victors familj och vänner att ”Herrens vägar är lite outgrundliga men att vi får faktiskt ”gilla läget” i alla fall”? Kommer hen påstå att det finns en mening i Victor Engströms död?

Denna Gud som miljarder människor tillber och vars företag man finansierar – varför är du så orättvis? Varför besvarar du all kärlek det sägs att du får med ondska och fruktansvärda offer?