Korsbandet som kostade MFF ett Eurocupguld

Krister och Roy var MFF:s mittlås. I princip under hela 70-talet. Ibland också i landslaget trots tuff konkurrens. Även under den hösten man tog sig vidare i Europacupen 1978. Den vintern och våren hände två saker som förstörde chanserna. Krister Kristersson varvade ned i Trelleborg ( eller var det Ystad?)  och Roy sabbade ett korsbandet i ena knäet i början av säsongen.

För Roy, då hade han fyllt 30,  handlade det om att spela högst tre matcher. Semifinaler och final. Och med tanke på hans grymma muskulatur räknade han med att kunna spela de matcherna – kanske lite smärta men han ville vara med om höjdpunkten på hans karriär, och klubbens, efter decennier i MFF.

När svullnaden lagt sig skulle ortopeden Nils Westin gå in och titta på knäet. Westin hyllades ständigt i lokalpressen som en av världen bästa ortopeder. Det råder delade meningar om det. Roy sövdes, Westin satte kniven i knäet och när han såg att korsbandet var av beslöt han, utan att fråga patienten, att operera och försöka sy ihop.

Operationen gick inte så bra. Roy vaknade upp och insåg att Westin mot hans vilja opererat och därmed förstört hans chanser att spela mer fotboll 1979. Roy försökte träna upp knäet men det fungerade bara så där och sedan insåg Roy att det var kört och lade av -ett par år tidigare än han hade tänkt. Men framförallt missade han finalen i München där han troligtvis spelat en avgörande roll. Med Roy i laget hade MFF troligtvis inte släppt in det där målet av Trevor Francis.

När Roy berättade det här för mig var det uppenbart att han fortfarande har svårt att smälta det här. Bitterheten och sorgen hans röst var påtaglig, det syntes i hans ögon att han kände att han blev bestulen, inte enbart på ett hyfsat funktionellt knä utan också på hans fotbollslivs stora ögonblick.