Vårens drömelva och varför?

Göran Bolin på Sportbladet har tagit ut en drömelva för Superettan. Det är ett mycket bra lag, så bra att man frågar sig varför alla dessa bra spelare tillbringar en säsong i fel division?

De här duktiga spelare som hade kunnat spela i Allsvenskan men gör det inte. Jag har inte sett alla men till flera finns det förklaringar. När det gäller utländska spelare så har de kanske kommit bakvägen till Sverige, under de allsvenska scouternas radar? Och kommit sent i säsongen för att de fåttsparken eller tvingats lämna andra klubbar i Europa i slutet av deras höst-vår-säsong. Eller har rotat sig geografiskt, som Ari Skulason eller även ekonomiskt och kulturellt som Kennedy – har svårt att tänka mig Kennedy och Stefan Batan i Listerlandets startelva.

De tre mest oförklarliga Superettanstjärnorna är Oscar Jansson i ÖSK, Johan Bertilsson i Degerfors och Andreas Drugge i Gais. Drugge platsade inte i Häckens snabba omställningsspel. Micke Stahre vill hellre värva egna mittfältsstjärnor och bollinnehavsdivor.  Hade Göteborg haft ett mindre stjärnspäckat allsvenskt lag hade Drugge varit gjuten där.

Johan Bertilsson misslyckades hos Nanne och tyckte det var tryggast att återvända hem till kompisarna. Tyvärr är det karaktärsdraget inte så bra när man ska slå sig fram i fotbollsvärlden. Bertilsson hade dominerat mittfältet i minst hälften av de allsvenska lagen. För mig är det en gåta att han inte gör det.

Oscar Jansson är redan en av landets sju, åtta bästa målvakter. Jag tror han har ett väldigt bra kontrakt med Örebro. Dessutom tror jag inte att han har riktigt rätt personer runt sig för hur utvecklande är det för en målvakt att spela i ett lag som springer hem en serie?

Det ger trygghet men det är utveckling och inte trygghet som en ung, lovande målvakt behöver. Jansson, och hans agent, borde valt ett allsvenskt bottenlag istället. Ett lag som har 20 avslut emot sig i varje match istället för tre, fyra stycken. I mina ögon tar Jansson ett ”utkastat” år istället för utveckling.