Psykningen som inte gick hem
Det är sällan man får se tennisspelare filma men avslutningen på kvalfinalen mellan argentinaren Olivo (6) och fransmannen Pouille bjöd på det. Olivo ledde 6-5 i avgörande. Pouille servade och låg under 15-40. Han började med att leka med bollen. Sedan var det fel på bollarna. Sedan fortsatte han studsa tills domaren gav honom en tillsägelse för att inte fördröja spelet. Varefter han kastade upp bollen men ångrade sig och studsade vidare.
Vid det här laget började det bli komiskt – Pouille ville ha en varning och psyka Olivo. Domaren ville inte fördröja spelet mer än nödvändigt och hoppades slippa ge Pouille en officiell varning. Den kom inte. Så Pouille kastade upp bollen men drabbades plötsligt av elakartad men osynlig kramp i vänsterbenet.
Hade han lagt sig ned där hade förmodligen domaren gett Olivo matchen men Pouille stod kvar, grimaserande, stöd på racket. Då kom varningen. Pouille försökte argumentera mot den lite, några uppgivna gester för sakens skull, men gav upp ganska snabbt och gick till servrutan. Han studsade, kastade upp bollen och, ”krampade ”igen. Jag såg inte domarens min men Pouille gjorde det nog och insåg att han prövat domarens, och Olivos tålamod tillräckligt. Så Pouille kastade upp bollen igen och slog en utmärkt serv som Olivo hade svårt att returnera. 30-40.
Pouille servade i backhandrutan nu. Återigen utan problem men Olivo slog en utmärkt retur på fransmannens backhand och vann matchen. Publiken jublade och Olivo skrek av glädje! Mycket mer än vad som vanligtvis vore berättigat.
About this entry
You’re currently reading “Psykningen som inte gick hem,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- juli 8, 2013 / 05:25
- Kategori:
- Båstadtennis, Den mentala biten, Domare, Film, Puro teatro, Tennis
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]