Den slumrande målvakten

”Målvakten stod och sov”, har fått en helt ny innebörd i mig. Jag kan inte sova så bra för närvarande vilket betyder att jag inte heller är så lysande i vaket tillstånd. Ju mer jag inte sover, ju mindre effektivt vaken är jag. Av två framgångsrika lag ( hård arbete och bra sömn) blir det nu mest felpass på mittplan.

Sover tre timmar, försöker sova under fyra timmar. Läser t o m Satre, på danska, helt i onödan visar det sig eftersom :”fri og bunden instrumentel praksis” vilket utmynnar i föreställningen om ”den gode målmand”, det visste jag ju redan. Det är jag och min relation till ”begreppet sömn” han försöker beskriva.Tror jag.

Satre tror han kan ta ett fotbollslag och sedan lägga en marxistisk arbetsfördelningsmönster om kollektiv och individ över deras resultat – nej över deras prestation. Så som laget var en maskin. Och den gode målmand är den som ”genom individuella handlingar räddar sitt lag och överskrider kollektivets kreativa gränser.”   Är månne händer han åsyftar?

Vad skulle han säga om Pär Hanssons liberospel mot IFK Göteborg i går. När han räddar ett tänkt friläge genom att löpa ut till straffområdes gränsen och bryta en 60-meters passning från Hysén för att sedan befinna sig utanför straffområdet, pressas och slå en 30 meters ballongpassning in mot mål där en av hans medspelare befinner sig. Som tar emot, pressas, och spelar tillbaka till Hansson – halvvägs ute vid hörnflaggan.

Det var en situation som kändes lika absurd som Satres tolkning av arbetsfördelningen i lagkollektivet. Och likväl var det fotboll, och likväl var det inte sömn.