Sveriges chanser

Med tanke på hur dåliga Finland och Italien var i öppningsmatchen bör Sverige vinna ganska komfortabelt mot båda. Om sedan målskillnaden räcker till förstaplatsen är en annan sak. Det kan bli en mycket spännande omgång med tokoffensiv från något lag  – då återstår även att se hur starka de förlorande lagen är moraliskt.

Tyskland imponerade inte mot Holland – Frankrike lär ha sett bättre ut mot Ryssland. Rimligtvis borde semifinalerna innehålla dessa fyra lag. Norge såg inte bra ut mot Island – Island spelade med en härlig vilja och offensiv. Efter 1-1 kvitteringen i slutskedet gick man för tre poäng. Underbart även om jag inte tror att Island i längden har chans mot de mer välorganiserade lagen.

För att Sverige ska ha några chanser så måste försvarsspelet förbättras. Nilla Fischer är inte bekväm i sin roll, hon springer ofta och jagar boll som en mittfältare istället för att koncentrera sig på spelaren rakt framför henne – den som danskorna så ofta hittade framför den svenska backlinjen. För det var det mest frapperande – att danskorna med små rörelser och enkla tio meterspass i djupled spelade sig igenom det passiva överdrivet zonspelande svenska försvaret. En liten överbelastning och plötsligt var luckorna enorma. Mot ett lag med bättre avslutare hade Sverige utan tvekan förlorat inledningsmatchen.

Sedan det här med avslut. Schelin är en duktig fotbollsspelerska men ingen skyttekung på det viset som Victoria Svensson och Hanna … var för 8-10 år sedan.  Hon är faktiskt inte ens en boxspelerska utan vill helst slå passningarna till målen. Och Kosovo Asllanis som hyperventilerade före strafförsöket känns inte heller optimal. Sverige behöver en målskytt.

Det sistnämnda kan möjligtvis lösas genom att någon spelare får flyt. Backlinjens problem är däremot en betydligt svårare sak att lösa – jag vill nog påstå att det inte går att lösa på tio dagar utan att sätta in en erfaren mittback bredvid Rohlin.

Om problemen är ”Bigges” fel eller Sundhages får vi säkert anledning att återkomma till.