Nu börjar tabellen likna något. De två skånska lagen överst vilket bara är rätt – de spelar den mest attraktiva, underhållande fotbollen. Tyvärr är det förmodligen en kortsiktigt Halleluja. Båda lagen lär tappade avgörande spelare de närmaste veckorna. Hamad och Thern har alltför stor potential för allsvenskan liksom May Malungha. Samtidigt är det kortväxta, lagorienterade mittfältare och det är inte speciellt exklusivt – alla lag förutses producera sådana här själva. Det betyder att är de inte internationellt välmeriterade så är de inte mycket värda.
Jag tycker alla de här tre borde vänta till vintern eller nästa sommar, ha en bra säsong, bli uttagna till landslaget e t c fast det sistnämnda verkar förbli en illusion med Hamrén som kapten. Men Hamad, t ex, tjänar inget på att spela i Danmark, om det inte är FCK som vill ha honom, eller en dålig turkisk klubb. Dessutom är löneläget inte så attraktivt längre. Visst de tjänar fortfarande mer men skatterna är generellt högre numera och pengarna mindre. Ska man spela utomlands är det snarare för att det är ett bättre skyltfönster. Det är varken Danmark eller Turkiet.
Lämna ett svar