Jag har svårt med spelare som inte tror fotboll är en lagsport

I slutet av 90-talet spelade Sverige en viktig VM-kvalmatch. Martin Dahlin var den stora anfallsstjärnan. Han hade varit skadad, jag tror det var ryggen. Skulle han spela eller inte? Tommy Svensson avvaktade, Dahlin fick bestämma och så spelade han.

Dahlin ville spela men visste samtidigt att han inte borde det. Men varför vara ärlig och spela för laget, lagkamraterna och Sverige? Dahlin var usel, blev utbytt i halvtid och Sverige missade VM.

Martin är säkert en trevlig människa och skicklig agent men är det så som flera källor gör gällande, då har jag svårt att förlåta honom.

Efter att Kosovare Asllani slagit en av EM-historiens sämsta straffar ( för att hon insisterade och tog den för den ordinarie straffskytten Maria Hammarström)  fick jag samma negativa vibbar. I går mot Italien insisterade Kosovare på att spela trots ”en lättare skada”. Hon övertalade Pia Sundhage att få starta för att hon var frisk och i bra form.

Sedan gjorde  hon en dålig match och blev utbytt i halvtid. För att hon var dålig, enligt Pia Sundhage. För att jag var skadad, enligt Kosovare själv.

Om man är skadad, varför övertalar man/ljuger man för att få spela – det fattar inte jag. Kosovares förklaring varför hon spelade/ljög: ” det är så kul att spela”.

Jag har helt klart svårt med den här typen av fotbollsspelare som tror sig stå över laget!