Sommar och alibitittande

EM är en fantastisk turnering. Och vädret ska inte underskattas vad gäller svenska idrottsframgångar. Sommaren -94 var just så här varm, solig och torr. Likadant Friidrotts-VM i Göteborg, har glömt året. Minnet av vår egen Författarlandslagsturnering i Malmö 2007 handlar också delvis om väder. Det var en av de sämsta somrarna i mannaminne men de fem dagar i början av juni som vi arrangerade WORD CUP var enastående vackra och varma.

Förutom att även väder är obeständigt så är framgångar för landslag. Jag tror inte man ska dra allt för många och hastiga slutsatser av detta EM. Att handbollsdamerna haft miljonpublik i TV under mästerskap men tomma hallar i serien antyder att damlagsidrott handlar mycket om medier, nationellt stolthet och framgångar!

Det är ett bekvämt sätt att skaffa sig ett idrottsligt genusalibi  – åtminstone fram till nu. Kvällens semi borde rendera i tittarrekord för damfotboll. Kanske t o m komma upp i siffror som bara stora, folkkära, kvinnliga ”självidrottare” nåt upp till.

Ingen verkar våga ha nämnt det men 8 000 på Örjans Vall i söndags måste ha varit en grov missräkning. Som skvallrar om skillnaden mellan hausse och genuint intresse. Kan damallsvenskan vända den negativa publiktrenden under höstsäsongen är det bra nog.

Det har antytts att EM-framgångarna har med kvinnans förmodat starka ställning i Norden att göra. Men att Skandinavien för första gången har 3 av 4 i semi har naturligtvis inget med att kvinnan är mindre ojämlik i våra kulturer. Annars borde väl vi varit minst lika framgångsrika i tidigare EM och VM? Tur och hemmaplan är mina förklaringar till det ”skandinaviska undret”. De svenska framgångarna har däremot andra förklaringar som jag ska återvända till senare.