”Tyskland är inte det gamla Tyskland”

Spelarna sa det, Sundhage sa det och alla journalisterna upprepade det utan pratminus som om det var något de kommit fram till alldeles själva, som en  sanning: Sverige var favoriter….

Sveriges problem har, som jag skrev i går,  varit dels osäkerheten i backlinjen, dels oförmågan att göra mål mot seriöst motstånd.

Tyskland borde nu haft en större ledning än 1-0 i första halvlek. Hamrén tyckte att Nilla Fischer ”varit stabil hela turneringen”.  Själv tänker jag på hennes blindpass från hörnflaggans närhet och rakt in i straffområdet. Det var Jesper Olsen-känsla över den idén.., och ska vi vara rättvisa såg det inte bättre ut mot Danmark. Med boll, i huvudspelet och i närkamper med motståndaren felvänd är Nilla Fischer en världsback. Hon är det definitivt inte i markeringspelet, synkroniseringen, avvägningarna av att stöta eller falla och är långsam i riktningsförändringar. Fast en del av de här problemen är både uppenbara och självklara – man blir inte mittback över en natt. Att leda en backlinje tar många säsonger att lära sig.

Nu var det dock inte Fischer osäkerhet som gör att Sverige förlorar utan oförmågan att göra mål. Det krävs alldeles för många avslut för varje mål. Både mot Danmark och Tyskland har ineffektivitet varit framträdande.

I går tyckte jag dessutom att flera offensiva spelare svek. Bästa svenska var Maria Hammarström och hennes vänsterfot. Väggpassningen snett bakåt in i straffområdet till Caroline Seger i mitten av andra halvlek var den sortens genialitet som man sällan ser i damfotboll.  Tyvärr var Seger lika mycket ovän med bollen framför mål som många andra. Även bland motståndarna. Det är lite lustigt att hon istället för att inse och erkänna motståndarnas överlägsenhet och sitt eget misslyckande kallar förlusten ”orättvis”.

Målet får Kristin Hammarström ta på sig. Dels luras hon att rusa ut när hon borde stått kvar. Dels står hon fel och när hon kommer ut täcker hon enbart första stolpen. Angerer gjorde inga sådan misstag. Å andra sidan gjorde Hammarström i alla fall två lysande parader på närskott och ingen skugga ska fall på henne. Utan henne hade matchen varit avgjord i halvtid.

Men visst är den traditionella svenska fotbollshybrisen ganska underhållande trots allt. Hur många av alla svenska fotbollsexperter hade inte Sverige som favoriter i går och hur många tog inte en seger över Danmark i första matchen för självklar?