Jag mötte Ultras för första gången i Spanien i slutet av 80-talet. Real Madrids dåvarande president betalade ur egen ett gäng på 2-300 supportrar som följde klubbens bortamatcher. Överallt blev det bråk och kravaller. Presidenten var f d ungdomsledare i den facistiska ungdomsorganisationen. Fotbollsförbundet gjorde vad de kunde för att förbjuda detta. Presidenten avgick, han efterträddes av en annan, yngre president – som också han hade samma politiska bakgrund.
När jag var ordförande i Celtics svenska supporterklubb var en av de mest hängivna medlemmarna, och inititivtagarna, Black Army-medlem, antisemit, katolik, IRA- och ETA-supporter. Och hans tro var glasklar, tyckte han.
Min lagkamrat Mats Lerneby har skrivit en bra text om Ultras och deras politiska, och humanistiska, förvirring. Solocalcio!
Lämna ett svar