Är Jörgens dagar någonsin räknade?

Satt och funderade varför Jörgen Lennartsson, liksom i allsvenskan, spelar väldigt fegt, ängsligt och i första hand defensivt balanserat med seriens bästa offensiva material?

Mot Celtic  var man faktiskt tvingade att göra mål och det såg ut som om det var först sista halvtimmen som man flyttade upp spelet och vågade pressa motståndarna. De första 65 minuterna såg det ut som om Jörgen i första hand ville hålla  samman laget och inte släppa in mål: man spelade på motståndarnas bolltapp på Elfsborgs planhalva och hoppades på snabba omställningar av en, enskild spelare. Och Elfsborg skapade också många en-mot två (eller tre) lägen. Och ingen av dem var i närheten av att resultera – aldrig fanns där någon att passa eller som gick efter en retur utan det var sporadiska  ”enmansanfall” som skulle ta Elfsborg till CL, trodde Jörgen.

För många fotbollsexperter i media är Jörgen ju inte enbart ”årets tränare” och ”guldtränare” utan också Hamréns naturliga kronprins. Jag har åtskilliga gånger uttryckt min avvikande uppfattning – egentligen ända från den avgörande U21-kvalmatch som Sverige förlorade med fyra, fem mål. Efter att ha vunnit 3-0 på bortaplan i första mötet.

I fall Jörgens tid på den svenska tränarparnassen någonsin är räknade så är det i dag. Skulle han mot all förmodan lyckas baxa de gulsvarta till ett nytt guld blir han säkert ny förbundskapten av bara farten. Annars borde Elfsborg se sig om efter en ny tränare. Att Magnus Pehrson  var expertkommentator på plats och uttryckte sig väldigt försiktigt och diplomatiskt kan ge en fingervisning av vad man tänker i Ellos styrelserum.