ÖFK-Giffarna: Scouting på riktigt

När jag mellan Niklas och Dubbel-Anders röster i mitten av andra halvlek hörde speakern göra reklam för nästa hemmamatch på Jämtkraft Arena blev jag väldigt stolt: ” mot Författarlandslaget” lät det som och jag tänkte där ensam på Riveragrillen med min Norrlands Guld att det här är verkligt stort. 4 100 på läktarna och några hundratusen ute i stugorna som kanske också uppfattade att Östersunds FK efter att ha besegrat ledarlaget i Superettan, Gif Sundsvall, nu ställs mot ”Författarlandslaget”.

Författarlandet? Cést moi, höll jag på att skriva men vår match, och workshop med spelarna i ÖFK har tagit mycket tid att organisera tillsammans med ÖFK:s kulturkoordinator Karin W.  Dessutom är jag tf kapten, vilket i princip enbart innebär att jag får ta ansvar för allt. Från tiden på texten David läser, obskyra flygavgångar och scouting.

Vi kommer naturligtvis få det ganska jobbigt nästa lördag – ÖFK har bara förlorat en enda match på hemmaplan i år. Och även om de sätter de flesta av dagens startspelare på bänken har de en 8-10 spelare som även de håller Superettanklass.

Vi kommer från tre raka nederlag mot Tyskland, Italien och Israel.

Jag har aldrig släppt in mer än tio mål i en och samma match…

Eftersom ÖFK kommer ha mycket boll studerade jag inte så mycket Petter Augustsson och de andra i försvaret. ÖFK spelar 3-4-3 med boll och 5-3-2 utan – i alla fall i början då deras yttermittfältare var nervösa och låg 20 meter alltför lågt.

I det sammanhanget bör man nämna Robert Hammarstedts oturliga knäskada i slutskedet. Han hade varit bäst på plan och är en mittback som tar stort offensivt ansvar – han bryter mönster vilket jag gillar mycket med ÖFK,  även som klubb.

Robert fick bäras ut med tio kvar och efter det skapade Giffarna flera farliga chanser. Det såginte stbilt ut i mittförsvaret när han gått ut. Repriserna i TV var slarviga- jag tror inte att det var det släpande vänsterknäet som tog stryk – i så fall är det bara en menisk, eller inre sidoledbandet. Det är värre om det är högerknäet som vred sig när Robert försökte såväl kompensera att vänsterbenet fastnade lite och samtidigt blocka ett inlägg. Är det högerknäet kan det mycket väl vara ett korsband som rök, mer eller mindre. Hans smärta när fysion försökte fastställa obalansen i underbenet tyder på att korsbanden är av – tyckte faktiskt hon var onödigt hårdhänt. Är där ett stort spel så är där – kanske var det hennes första korsbandskada men vad fan vet jag  – enbart gissningar! Hoppas jag har fel och att Roberts smärta i huvudsak bara var rädsla och chock.

Rapporten: underlaget är nytt, kort konstgräs som vattnas. Väldig snabbt med andra ord för att gynna ÖFK:s utomordentliga kortpassningsspel. Man vänder dessutom gärna på yttermittfältarna, från vänster till höger. Nästan aldrig tvärt om. Man ligger väldigt högt med yttermittfältaren i 3-5-2 spelet och de tar sig gärna innåt plan och ska vägga med mötande anfallare. Antingen vägg eller spela i sidled till annan mittfältare. Gärna flytta över bollen helt till vänster eftersom motståndarnas högerback ofta följer med sin gubbe inåt plan – där blir en stor yta.

Inläggen från höger är nästan alltid låga mot ytan mellan målvakt och innerback ( det var så första målet kom till, och från vänster höga. När man vinner boll efter hörnor och resningar försöker man alltid hålla kvar bollen och komma till inlägg på vänsterkanten – eller var det bara för att de visste att Erik Larsson är ovan som ytterback och gärna drar sig inåt plan? När man sökte mötande anfallare från vänster var det nästan alltid högre upp på plan och ämnat så att vänsterkorridoren kunde bli ren.

Vad mer? Få skott utifrån, man ville hellre prova instick till de två kortväxta snabba topparna som kutade i sidled.

Att nr 15 gärna skruvar mot närmsta krysset och han inte går på kraft vid frisparkar – han hade en underbart ren, stenhård volley som blockades så han kan säkert även gå på kraft om muren är alltför bred.

Från vänster kanske det är Rasmus Lindkvista vänsterfot – han slår i alla fall hörnorna. De har bra adress men är lite väl höga – kanske finns det plats att gå ut och boxa  – det som den två meter långe Oscar Berglund aldrig gjorde.

Å andra sidan flyttade Giffarna (Cedergrens ångest) in alla spelarna inkl. Eklund och den snabbe umekillen vid fasta situationer. Det gjorde att de inte kunde hota med omställningar, trots många kvicka spelare. Eftersom mina mittförsvarare inte är så länga finns det nog anledning att ge Rasmus chansen att skruva in en hörna direkt i mål och ifall han inte tar chansen ha en ganska hög utgångsposition vid vänsterhörnor.

Sammanfattning: vi lär inte bli det andra laget som vinner på Jämtkraft Arena i år men det ska bli himla kul.

Ps ÖFK lär ha en heltidsanställd videoanalytiker, de hade det redan i Div. 1. Frågan är dock hur hen ska få tag i matcher med Författarlandslaget. Vi har ju aldrig fått vara med i TV/ eller streamats i mer än tre, fyra minuter som bäst.