Två målvakter recenserar boken om Reine Feldt

John Alvbåge recenserar Hans Burells ”Ärkeängeln” på bloggen ”Bara ben…”

Han skriver bland annat så här: ”Som IFK:are så var första halvan väldigt intressant då man får en lektion i Blåvitts historia. Hela gamla fina Göteborg målas fint upp av författaren”.

Boken handlar om hur  IFK:s unge, SM-vinnande lagkapten var så rädd för att hans homosexualitet skulle avslöjas att han var beredd att göra allting för att dölja det. Det är en intressant bok som framförallt handlar om att en ensam människas rädsla för homofobin i Sveriges två stora folkrörelser:  idrotts- och arbetarrörelsen.  Så när nu Alvbåge har chansen att berätta om relationen till homosexualitet i IFK Göteborgs omklädningsrum, och i klubben i stort i dag,  tar han inte den utan nöjer sig med att konstatera att det är ett ”hyperaktuellt” ämne.

Jo, så är det, uppenbarligen alltför aktuellt för IFK Göteborg, 27 år efter att deras lagkapten ( och den förste spelare som valdes till supporterutmärkelsen ”Ärkeängeln”) gick bort i AIDS.  Alvbåge konstaterar att det var omöjligt att vara bög och lagkapten i FIK Göteborg men drar inga slutsatser av detta utan väljer istället att hylla ”gamla fina Göteborg”.

Det kan jag tycka är en liten tragedi i sig. Och förmodligen ett ofrivilligt förlöjligande av Reine Feldt och hans livsöde. För John Alvbåge menade säkert väl, han kunde bara inte låta bli att hylla klubbens historia – hur mörk och avskyvärd den ända är i just det här sammanhanget.

Jag har recenserat boken i Norrköpings Tidningar.