ÖFK- Författarlandslaget 2-3: Första halvlek

Var i lördags i Östersund med Författarlandslaget. Vi var inbjudna av ÖFK och deras kulturprojekt att först hålla en workshop om litterärt skrivande och sedan en match på Jämtkraft Arena.

Det var oerhört kul. Ni kan läsa mer om det på Författarlandslaget fb-vägg och hemsida.

Roligast var workshopen, vår hemmaplan. Vi gjorde en inledning på ca 40 minuter där Jonas Axelsson berättade om Zlatanboken och det overkliga som omger det bokprojektet. Speciellt med ordförande Daniels ord (vanligtvis så profetiska förhoppningar) om att spelarnas skrivande ska resultera i en bestseller. Å andra sidan: många av spelarna hade fantastiska berättelser och kan de nu bara klä dem i skrift kan det faktiskt bli en bestseller, en relativ bestseller. Zlatans 600 000 ex når vi inte i brådrasket. Jonas berättade dessutom att ingen tysk förläggare var intresserad av ge ut boken förrän efter 4-4 i höstas. Då stod de plötsligt i kö, direkt efter slutsignalen. Likadant efter 4-2 mot England i våras. Det Zlatan åstadkom i en match fick förläggare att bjuda över varandra för att förlägga hans bok – det är nästan som magisk realism. Den magiska realism Fredrik Ekelund läste om – t ex det där målet mot Santos 1949 då hörnläggaren nickade in sin egen hörna… ..Fredriks hemsida om bla hans bok om brasiliansk fotboll.

Måns Gahrton berättade oerhört levande och roligt om litterär gestaltning och karaktärsbyggande. David Eberhard läste ett kapitel ur sin ännu inte utkomna bok om curlingföräldrar inom fotbollen.

Innan jag åkte pratade jag med Arild Stavrum om det här med fotbollsspelare och litteratur. Arild (som själv skrivit två oerhört bra böcker om fotboll)  har både som tränare (bla för Molde) och litterär konsult och lästimulator hållit bokcirklar med spelarna. Han menade att väldigt många spelare, speciellt de utan fru och barn och villa e t c , bara har fotbollen och en X-box. Vissa, som Magnus Hedman framställer sig själv i sin biografi, har allt samtidigt och vet ändå inte vad han ska göra av sig själv utan väljer annat som kan ge vardagen lite lyser – och det är inte litteratur. Läs mer om Arilds bokkarriär här!

Slutsatsen är att många fotbollsspelare skulle må bra av att läsa och att skriva. Det visade sig dessutom att många av spelarna i ÖFK bar på fantastiska berättelser. Antingen självupplevda eller grovt fiktiva: ”jag började som startspelare i Napoli när jag var 1 år gammal /…/ och avslutade karriären 80 år senare i Liverpools tröja”…

Själv höll jag i många trådar och därimellan en rad intervjuer i text och på Webb-TV, dokumentärfilmare et c. Och så läste jag dels ”Buddisten på fotbollsstadion” som ni kan läsa på vår hemsida dels början på den underbara novellen om Goran och Frans Högström: om en kulturskribent som plötsligt hamnar i Barças A-lag bredvid Iniesta och Xavi och vilka konsekvenser det får. Skriven av Stefan Lindberg och som finns i vår fantastiska antologi.

Det här kommer bli ett oerhört spännande projekt!!