Alla i media verkar utgå ifrån att man ”inte ska ändra på ett vinnande lag”. Det är en av de mest korkade av alla korkade maximer inom fotbollen. Det här är en ny match med nya, helt andra, förutsättningar
Mycket fungerade bra när Sverige spelade defensivt med lite bollinnehav mot Irland. Per Nilsson och Mikael Antonsson som nytt mittbackar var bra i luften men närmast katastrofala med fötterna. Lyckligtvis insisterade de kortväxta av rökande morsor födda irländarna på att slå höga lyror och utsparkar på Per Nilssons huvud (t o m Andorra är bättre i basket än Irland…).
Mot Kazakstan blir det tvärtom – Sverige för spelet, det kommer inga höga bollar utan långa bollar längs marken och långa löpdueller – vad ska då Sverige med de långsamma och ej samspelta Per och Mikael?
Speciellt som det finns en spelande mittback att tillgå nu i Andreas Granquist och att han är hyfsat inspelad med Jonas Olsson. Nu sägs det att även Jonas har en bra passningsfot fast jag tycker alltid han ser ansträngd och förlägen ut med bollen vid fötterna. För att inte prata om hur bollarna ser ut när han sprider dem över långlinjen.
Dock kan Olsson ibland men framförallt Granquist kan också nicka offensivt vilket jag inte sett att varken Per eller Mikael kan. Och det är en himla skillnad att kunna nicka bort en boll från målet och nicka med precision mot målet. Olsson och t ex Pontus Jansson är exempel på utmärkta defensiva nickspelare som är närmast värdelösa offensivt ( jo Pontus Jansson gjorde mål på nick senast – typ den första i år av 20 som han fått på mål…).
Så jag kan faktiskt inte se ett enda skäl till att Per Nilsson, 30, och Mikael Antonsson, 32, med tillsammans 20 landskamper ( varav 16 träningsmatcher) och en enda tillsammans, ska spela i kväll.
Lämna ett svar