En av de sämsta böckerna….

I dag läste jag en av de sämsta böckerna jag någonsin läst. Det finns starka konkurrenter men med tanke på att den är skriven 2012 så blir man bara så jävla beklämd över Eric Nixons ”Big Hands , Big Heart” (Sports Media) .

Inget ont om den gamla Tranmeremålvakten Eric Nixon. Hans ambition, den som utgör den första satsen i boken;  är fin och äkta: ”This book will make it clear how much my family and friends mean to me, and I like to acknowledge  them at the start.”

Är det inte precis det man vill att en bok om en fotbollsmålvakt ska starta med – att man tagit fel bok för det här är en bok ”om hur mycket Eric Nixons familj och vänner betyder för honom och vi startar bums…”?

Jag måste säga att den satsen som ”förstarading” är nog något slags rekord.

Det är en bok, liksom Peter Schmichels biografi, som staplar matchresultat, målskyttar, ligaplaceringar och utespelarträningsanekdoter på varandra. Fast dansken bok är skriven 12 år tidigare och har dessutom mer autenticitet.

Men det är samma fega vägval av författare och förlag : målvaktens historia håller inte utan det är bäst vi fyller boken av matchreferat som fansen ( i det här fallet Man City och Tranmere) supportrar älskar.

Schmeisels bok saknar dock det långa kapitlet där Nixon stolt berättar hur mycket de söp och hur jävla gött fulla de blev. Och nästan alltid så levererade de. Det är nästan som Glenn Hyséns och den roliga boken om hur han åkte fast för rattfylla i Liverpool för att han kissade på sig när polisen ville ha en blåstest…

Som om det inte räckte med denna outhärdliga  220 sidor långa genomgång av hans lags olika matcher och placeringar så får vi i slutet ett kapitel som faktiskt handlar om att var målvakt. Tyvärr är även det ganska ointressant och alldeles i slutet tittar också den fule , engelske nationalisten Nixon fram: han förstår inte varför inte klubbarna satsar på engelska målvakter. I själva verket, menar Nixon, är engelska målvakter utsatt a för någon slags omvänd målvakts rasism: de är inte dåliga, de är i själva verket bättre än alla utlänningarna men konspirationen mot engelska målvakter är stor och mäktig. Som exempel tar Nixon fram Man United, hans hatklubb som inte enbart har en värdelös utlänning utan två – medan Ben Amos tvingas rädda bollar i skuggorna.

Jag betalde t o m en masa pengar för den här boken.

Ps Det finns tre bra passager: dels om hur gamle VM-målvakten Harry Gregg som  oortodoxmålvaktstränare tvingar målvakter i Carlisle att träna utan handskar om det regnar eller snöar. Och  skjuter bollar stenhårt i huvudena på spelarna för att träna deras reflexer. Eric tycker att ”Good old Harrys” träning ” didn’t hurt me at all” och så far han ut i något gnäll på dagens lyxmålvakter, utländska lyxmålvakter. Det liknar nästan på pricken den 30 år gamla Monty Python-sketchen om hur mycket bättre allting var i förr i värdlen då de tvingades gå upp innan de gick och lade sig,arbetade 25 timmar per dygn ( i fall de hade tur) och bodde i en tändsticksak…. ”and it did’t do me any harm”….

Sedan är där också en rolig jämförelse där Nixon menar att han skrek så mycket på plan att publiken inte hörde speakern över FA-anläggningen…

DET är kul!

Ps 2: samma förlag har gett ut en bok om Pepe Reina. Jag tvekar….