Ödmjukhet och omogenhet

Finland, utan några NBA-spelare, agerade hela tiden som ett kollektiv och lyfte sig gemensamt mot höjder ingen i Basketeuropa trodde de var kapabla till. Och i alla vinsterna i EM  både ödmjuka och oändligt lyckliga. Finland var en fröjd att få uppleva – både som basket- och idrottsintresserad.

Sveriges basketherrars insats i EM gav också plus, ett litet plus. Visserligen slog de två nationer som både mentalt redan var på väg hem och som även i övrigt gjorde fiasko. Dock,  med tanke på  konkurrensen i Europa var det ändå meriterande segrar mot Turkiet och Ryssland.

Efter rysslandsmatchen intervjuades NBA-stjärnan Jeffery Taylor av Viasat (en liten skånsk tjej som var allmänt rapp och med en lagom blend av kritik och entusiasm.

Jeffery Taylor,  amerikansk medietränad, borde på frågan om hur skönt det var att äntligen vinna naturligtvis nöjt sig med att haussa rysslandsmatchen. Nu kunde han inte låta bli att gnälla på de ”som tror de är basketexperter” och kritiserat landslaget för det två första matcherna, stora förlusterna.

Problem för Jeffery Taylor är att han försöker dölja ett misstag genom skapa ett nytt. För kritikerna hade rätt, Sverige var väldigt dåliga mot Italien och Finland. Även om Jeffery Taylor själv gjorde många poäng var det först och främst han som gjorde att Sverige inte spelade som ett lag. Speciellt offensivt såg det ofta berövligt ut med Jeffery Taylors 1-5-matchup.

Svensk basket har fortfarande oerhört mycket att lära av finländsk basket – 44 år efter att vi första gången besegrade våra läromästare och vad som borde vara ständigt återkommande förebilder.