Den underbara sportjournalistiken 2: Varför förlorade MFF mot Djurgården?

Båda de lokala dagstidningarna SDS och City har diagnosen klar: ”guldfrossa”.  Alla verkar tycka att MFF gjorde en dålig match (supportrar och Max Wiman i sin krönika håller med) och jag tror kvällstidningsexperter som t ex Johan Wall stämmer in i den kören: MFF var usla.

Fast var de så dåliga? Många supportrar och sportjournalisters analys är följande: MFF förlorade hemma 0-2 mot ett lag långt ned i serien när de själva leder och då måste det , enligt deras logik och fotbollsförstånd, vara MFF som var dåliga.

Jag ansluter mig istället till den som skriver bäst om MFF i lokalpressen: Skånska Dagbladets Ole Törner. Hans analys är att MFF inte var så himla bra men att de förlorade inte på grund av någon slags frossa utan a. individuella misstag och b. för att de inte just har en plan B.

För mig som såg matchen är detta uppenbart. Detta var inte en usel MFF-match. De mötte ett taggat motstånd, de spelade långa stunder väldigt bra och skapade många chanser. Men gjorde inga mål.

Visst, hade inte Pontus Jansson varit så outstanding (får en ofattbart löjligt snål och okunnig tvåa i SDS-betyg) hade Djurgården vunnit större men nu hade man enbart tre chanser. På hela matchen. Och gjorde två mål vilka båda var frukten av usla individuella prestationer av Albornoz och Erik Johansson.

MFF skapade tillräckligt många bra chanser för att göra 3-4 mål med fler forwardslika forwards. För det är vad som är MFF:s stora problem. Man har inga boxspelare förutom Dardan (plan B) och han verkar ha långt till både form och ära.

Hamad borde naturligtvis haft volleyavslutet på mål. Och skjutit själv istället för att söka passning lite senare. Molins hade flera bra skottmöjligheter som alla blockades för att hans pendel (tiden mellan han lufter tillslagsfoten och till den träffar bollen) är som en mittfältares – det tar alldeles för långt tid för honom att skjuta.

MFF borde haft en straff och utvisning på Andreas Johansson. Forsberg( eller var det Molins) borde placerat bredsidesskruven bättre och ändå var den en decimeter från att studsa in efter Höies lite mediokra parad.

Om Molins nick i ribban gått en decimeter längre e t c, e t c , då hade det alltså inte varit ”kollektiv guldfrossa”? MFF briljerade de första fyra minuterna och DIF:s första mål var egentligen deras första bollkontakt ö h t. Menar experterna att MFF var fantastiska och kärnfriska i 4:31 men att DIF:S mål gjorde dem ”guldfrossiga”?

Jag kan tycka det är ofattbart att svensk sportjournalistik ibland är så dålig. Att det är en form av läsarförakt i resonemanget att ”vi kan skriva vad fan som helst bara vi skriver”. Att man inte ställer samma krav på ämneskunskaper bland sportjournalister som man gör av kritiker på kultursidorna (ibland) som man gör på avdelningarna ekonomi, politik och konsument e t c.

Och om jag är irriterad – hur är det då att arbeta professionellt med fotboll och i det här fallet MFF och bevakas av ett flertal skribenter som inte enbart saknar all utbildning utan nästan även all förståelse för det dessa är satta att bevaka? Samtidigt som de fäller en massa tvärsäkra och felaktiga omdömen, betyg och analyser?