Asper och ålder

Gjorde några intressanta reflektioner i går inför MFF-Mjällby.

Först Asper. Jag gillar Asper –  han trotsar naturlagarna och åldersfördomar. Samtidigt så syns faktiskt åldern lite nu. Han lämnade en farlig retur på ett inte alltför märkvärdig skott från Forsberg. Fast den kanske studsade fel även om det inte såg ut så. Under alla omständigheter – ifall Molins varit hungrig och huggit på eventuella returer – hade det blivit 1-0 där med en riktig forward. Men Molins, hur mycket han än vill, har inte en forwards mentalitet.

Asper springer in till stolpen vid målet och har alltså fel position. Nicken är OK men en yngre målvakt hade slängt sig och tagit den. En bättre positionerad målvakt hade nästan fått bollen på sig. Nu tvingades Asper springa och bocka sig och jag vet att det är det allra svåraste för en lång, gammal och småstel målvakt. Att komma ned med hela kroppen och ändå hålla den samlad är väldigt svårt när man börjar bli äldre.

Samtidigt visar Asper sin erfarenhet under andra omständigheter. Som när han  går åtta meter ut och med ackuratess plockar ned ett högt inlägg vilket gjorde att MFF helt slutade slå höga inlägg. Hans nästan majestätiska aktion gav verkligen effekt. Men åldern börjar märkas, absolut.

Det ar först när deras duktige mittback tvingades gå ut som MFF skapade riktigt bra möjligheter. Och att passningstempot var alldeles för slött i första halvlek. Dessutom borde man ändrat uppspelen lite- MAIF hade identifierat Albornoz som mannen man skulle stoppa.