Vilken oerhörd, och underbar, förnedring!

Som gammal Löwen-fan hade jag svårt att njuta de första 30-35 sekunderna. Sedan gav jag upp.

Jag har sett Bayern förnedras av Barça och Barça förnedras av Bayern. Men Manchester Cityspelarna och fansen – de är inte ens katoliker och utan behov av offer, skam och synd. De tror inte ens på synd och förlåtelse som vardagliga redskap för moralen.

Och 24 % bollinnehav i första halvlek var väl kanske inte vad hemmapublikens protestanter och deras dyra anglikanska biljetter räknat med. För det mesta såg det ut som om Bayernspelarna sprang omkring och passade mellan ljusblåa koner.

Det jävliga var – Pellegrini hade absolut ingen aning vad han skulle göra. City, och alla dessa miljarder de slängt ur på osjälvständiga, förnedrade spelare,  kom ut i andra halvlek och åkte på ytterligare två baklängesmål. City var inte i närheten av en målchans förrän Bayern lade av att spela med en kvart kvar.

Och det spännande med fotboll är att det är skitsvårt att börja om när du väl har är inne i duschen, mentalt. City reducerade, hade en fantastisk frispark i ribban och  – ja det slutet var en märklig final på en av de märkligaste matcher jag sett.

Zlatan får säga vad han vill – Pep Guardiola är världens bäste fotbollstränare.