Rush the movie- nu med Volvo

http://www.youtube.com/watch?v=pnsQnWzHo7k

Min karriär som Formel 1-freak varande ungefär mellan 1973-1975. Jag prenumererade på Teknikens Värld och läste allt om alla racerförarna och deras bilar. Jag räknade tabeller och kurvor, jämförde hjälmar och vingar. Jag kom dock aldrig till Anderstorp, inte för att se Formel 1 i alla fall.

Nu kommer det till mig, en Hollywoodfilm om den tiden i Formel 1. Den är i stort sätt skit. Jeanette Gentele i Svenskan ger den 4/6 vilket är fullkomligt obegripligt.

Berättelsen haltar. Manus har gigantiska svackor. Skådespelarna är bara sådär. Det blir lite enformigt ibland. Och upplevelsen av Formel 1 med ljuden och dofterna och stressen kunde inte den måttligt begåvade Ron Howard skildra – trots otroligt mycket pengar. Bäst, klart bäst spelar bilarna!

Det är tre saker jag ändock fastnar för i Rush:

a. Detaljerna. Man har verkligen satsat på miljöer, bilar av rätt årgång och racerbilarna. En del bra klipp också men mycket av det som handlar om James Hunt är riktigt usel hollywoodfilm.

b. Att Niki Lauda när han först försöker köpa sig in i Clay Regazonnis dåvarande  stall (BRM?) på Paul Richard kommer han dit i en tjänstemannagrön Volvo Amazon från typ 1963. Den bara skymtar i bakgrunden i en scenen men likväl – kult!

c. Lauda och Hunt var väldigt olika men respekterade varandra och hade en sak gemensamt – de ogillade konkurrenten så mycket att det blev deras starkaste drivkraft. När den ena försvann försvann också drivkraften. Det är på pricekn likt förhållandet mellan Borg och McEnroe som Tim Adams så genialt skildrat i ”I huvudet på John McEnroe” ( översättning Olov Hyllienmark). Men jag förmodar att Hollywood föredrog ”VROOM” före ”Smash”