Som en enda lång jävla ”filmning” 3.0
Sportfilmer kan vara bra, bara de inte handlar om fotboll. Allra bäst är sport som dokumentär. T om fotboll funkar utmärkt som dokumentär men spelfilm…. Det är något med fotbollens fiktiva form som gör att jag nog aldrig sett en riktigt bra fotbollsfilm. Verkligheten är alltid överlägsen fiktionen vad gäller fotboll. Dessutom är det bara kroppar som pratar och det finns inget svårare för en skådespelare än att imitera en kropp. Voiceover är lätt men bodyover?
Nu ska det göras film på Peles liv.
Det första jag tänker är vilken fantastisk fotbollsspelare och vilken skitstövel till människa. Efter karriären har Pele varit inblandad i nästan all korruption som existerat i brasiliansk fotboll och det är inte lite. Som sportminister stärkte han de redan rika, och besuttnas, makt och inflytande. Han har vägrat erkänna att hans legitima dotter har rätt att kalla honom pappa, trots att han bevisats vara fader. Han har under alla år vägrat göra rätt för sig ekonomiskt. Han tippar alltid heltokigt vad gäller VM.
Inget av det här kommer naturligtvis visas i Hollywoodfilmen – det som faktiskt görs sig på film. På film görs sig dock inte de som försöker spela Pele – det är som en enda lång jävla ”filmning”, typ Neymar mot Celtic.
Försöker komma på vilka spelfilmer om fotboll jag faktiskt gillat:
1. Fimpen – Bo Widerbergs underbara saga om en 11-åring som tunnlar Bosse Larsson. Bosse var heltokig, fotbollsgalen och väldigt ”blå”.
2. Filmen om Brian Clough 44 dagar i Leeds var faktiskt bra.Fotbollscenerna var lyckligtvis få.
3. Bend it like Beckham – feelgoodfilm om tjejgemenskap. Fotbollsscenerna fungerade för att det var tjejer mot killar i en park.
Måste finnas fler som funkar….
4. Ok nu kom jag på en iransk film jag sett om kvinnliga fotbollssupportrar. Den var kanske inte världens bästa spelfilm men ur supporterperspektivet var den helt OK. Kvinnor får nämligen inte gå på fotboll i Iran men intresset för fotboll bland kvinnor är oerhört mycket större i Iran än te x i Sverige. Så den handlar om kvinnor som försöker förklä sig till män och pojkar. Ingen fotbollssekvenser, mycket läktare och polisbussar!
5. Das Wunder von Bern, av Sönke Wortman är också ganska bra. Där är en del fotbollsscener men det historiska perspektivet funkar. Och det finns en tillräcklig bra berättelse omkring bollen för att det ska funka som spelfilm.
About this entry
You’re currently reading “Som en enda lång jävla ”filmning” 3.0,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- oktober 4, 2013 / 09:06
- Kategori:
- Film, Fusk, Fysiologi, Idrott och moral, Idrott och rättsröta
- Etiketter:
- Bo Widerberg, Bosse Larsson, Fimpen, Hollywood, Pele, Sönke Wortman
2 kommentarer
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]