Det sjuka seedningssystemet del 2: underhållning på bekostnad av sport

Min gode vän Robert Laul skriver om andra komplikationer med seedningssystemet. Som tex att man inte har gemensam avsparkstid så bl a Kroatien har en kvart på sig att förändra sin seedning när Sverige spelat klart. Och det absurda faktum att Brasilien är seedat 22:a i världen eftersom de inte kvalar och därför inte spelar så många matcher –  även om de vinner nästan alla. Dessutom spelar de nästan alla matcher på bortaplan eftersom det korrupta förbundet tjänar mer pengar då. Gärna i Asien eftersom de betalar bäst även om det är som sämst för spelarna att  flyga mellan så många tidszoner.

Jag tycker det är lite skrämmande att något som påverkar så många människor och omsätter så mycket pengar som FIFA och UEFA gör kan skötas av så många människor som inte verkar speciellt intelligenta. För utgångspunkten måste väl vara att alla gör sitt bästa, och försöker fatta så bra beslut som möjligt? Att ingen vill förfördela Brasilien bara för att de är värdland och vunnit fem VM-guld? Precis som vi får utgå i från att Qatar i Juli verkligen är den ultimata platsen att spela fotbolls-VM på.

Sedan måste återigen skriva några ord om vänskapsmatcher. Hela idén är att man ska kunna testa och experimentera – vänskapsmatcher är inte och ska inte gälla något mer än ära. Genom att premiera vinster tar man bort det incitamentet samtidigt som man aldrig kommer få professionella spelare att offra allt i matcher som inte gäller något. Vad fotbollens makthavare vill skapa är en cirkus med stjärnor ständigt uppträdande på halvfart, oengagerade, skaderiskförsiktiga. Ungefär som de amerikanska proffsidrotternas grundserier: underhållning på bekostnad av  sport.