Fantastisk bok om Brasilien och brasiliansk fotboll

I dag recenserar jag, i bland annat Smålands Posten   Henrik Brandão Jönssons  ”Gräset är alltid grönare i Brasilien – en resa genom världens bästa fotbollsland” (Offside press). Lånar delar av Henriks text som ”teaser”:

”Den 10 april 1984, efter 20 år med diktatur och blott ett enda VM-guld,  fyllde över en miljon demonstranter Presidente Vargas-avenyn i Rio.  Vargas var den finansminister som blev president 1934 och egentligen ligger bakom det brasilianska fotbollsundret. Med fotbollen som vapen lyckades han överbrygga en del av  landets etniska, sociala och regionala klyftor. Från och med 1935 höll Vargas sina tal på Vascos hemmaarena São Januário, där han uppmanade arbetarklassen att erövra en plats i samhället genom fotbollen. Vasco var och är den klassiska arbetarklubben i Rio.

Den 16 april 1984, efter 20 år med diktatur och blott ett enda VM-guld, samlades nästan en och en halv miljon i centrala São Paulo. För att öka trycket hotade Sócrates att tacka ja till ett erbjudande från Fiorentina om inte kongressledamöterna röstade ja till fria presidentval.

En av de främsta ledarfigurerna i Diretas Já var fackföreningsledaren Luiz Inácio »Lula« da Silva, som några år tidigare grundat arbetarpartiet Partido dos Trabalhadores. Han hade suttit fängslad för att ha startat en strejk vid Scanias lastbilsfabrik i São Paulo 1979 och var också corinthiano ända in i själen. Vid den största demonstrationen i Brasiliens historia gick Sócrates upp på scen tillsammans med Lula och höll ett tal inför folkmassorna. Veckan efter röstade 298 av de 366 kongressledamöterna för förslaget att det skulle hållas fria presidentval: Brasilien skulle åter bli en demokrati. Men generalerna vägrade att rätta sig efter folket. Och Socrates blev förbannad och flyttade till Florens och Fiorentina.”