Sverige – det forwardslösa samhället…

Såg de två topplagen spela i går och konstaterar att det görs allt färre mål i svensk elitfotboll. Har ingen koll på Superettan i just det avseendet och ingen statistik på det över ”allsvenskorna” men gör ändå det antagandet. Det görs färre mål!

Förra årets mest målglada lag Häcken spelar 0-0. ”Nya Elfsborg” gör inte många mål varken i serien eller Europa – trots alla kontrakterade anfallare. Men de har i alla fall riktiga anfallare, även om de inte brukas så som de borde.

IFK Göteborg har Hysén borta och Hannes Stiller kom in som tredje avbytare med 15 min kvar. Dessförinnan hade Stahre plockat ut Sam Larsson, som spelade på topp, mot den talangfyllde f d Östermittfältaren man köpte i somras. Inte ens när IFK Göteborg skulle krossa Öster i guldkampen vågar Stahre på hemmaplan spela med en riktig forward utan lät Larsson och Wibe spela där framme.  Alla som läser det vet vad jag tycker om Stahre som tränare – det verkar som om allt fler IFK-supportrar börjar fatta det: knappt 9000 åskådare är under rådande omständigheter en av allsvenskans relativt sämsta publiksiffror i år.

Öster – spelade med en anfallare, Pablo, som dessvärre också är en av seriens mest omdömeslösa och själviska spelare. Väljer att sabba omställningslägen med dåliga pass, tar egna avslut från 25 meter när Öster kommer 4-mot och 5 mot 4. Väljer nästan konstant fel när han kan välja. Ändå låg Öster närmast segern. IFK skapade först bra målchanser på tilläggstid.

BP spelade också utan forward men med sex löpglada tonåringar, typ, på mittfältet. Såg trevligt ut men försvarsmässigt har de mycket att lära. MFF spelade gång på gång förbi deras mittfältspress genom ett så enkelt drag att Albornoz, alternativt Ricardinho eller Helander tog uppspelen och passen i djupled.

Har man sedan 25 avslut varav ett par riktigt bra, plus säkert 5-6 som fastnade i block i första så ska man göra mer än två mål. Problemet är liksom för så många andra lag att man packar laget med mittfältare och har få genuina boxspelare. Kanske har man kollat på Öster och förskräckts…

Intrycket förstärks av det faktum att MFF förvaltade många av målchanserna mindre bra. När Ivo Vazquez började klistra bollarna så regerade MFF:s alla mittfältare med att försöka höja svårighetsgraden på avsluten. Magnus Eriksson gick, vid friläge, mot bortre krysset och hade två andra avslut där han försökte göra om sitt (sina?) två drömmål från tidigare i serien. Vid tre tillfällen kom Hamad, Thern och någon annan bakifrån och fick perfekta pass i sidled – vid ungefär straffpunkten. Istället för att bara klappa till/ eller sätta till foten, försökte de namngivna vid båda tillfällena passa offsidestående medspelare. När de alltså själva hade ett friläge.

Den forwardslösa allsvenskan är ett problem för svensk herrfotboll ja även för damfotbollen tycker jag. Det är ett problem att överlägsna lag som LDB Malmö kan ha 25-30 avslut på en match men inte göra mer än ett, eller två mål.  Sammanfattningen låter nästan som en vulgär politisk valslogan: Sverige – det forwardslösa samhället…