Skrev och var arg i förra veckan för att damfotbollen skjuter sig själva i benet Och nu kommer reaktionen. Att en välkänd stjärna som Johanna Almgren lämnar en landskamp efter 55 minuter för att hon ”vill slippa skiten”, ”De här är ett stort skämt!!!”: det säger ganska mycket om damfotbollens dilemma.
Jag fattar faktiskt inte det här. De som ansvarar för det här visste ju vad som skulle hända, och ändå så låter de det ske. Jag förstår att de här makthavarna, och många av damfotbollens supportrar, tycker det är jätteroligt och fint och sånt att det är match – oavsett hur matchen är. Jag har respekt för det argumentet, självklart m,en om vi pratar om damfotbollens framtid, om hur damfotbollen ska få acceptans och erkännande i flera och större grupper så är det en katastrof.
Jag tror att problemet kan formuleras på följande vis: de som bestämmer tycker att all damfotboll är lika fin och värdefull. De som spelar vill betraktas som de elitidrottare de är. Och de som tittar i TV vill ha kamp, mål och spänning. Det är den klassiska frågan om bredd eller topp. Att låta Champions League och VM-kval bli en breddidrott är ingen bra lösning.
Lämna ett svar