Glenn och gåshuden

Inom parentes sagt så börjar faktiskt Glenn Strömbergs försök att prata upp enskilda skitmatcher – att göra vardagligheten i Viasat till en otrolig världshändelse som ”trotsar alla beskrivningar” – faktiskt ge frukt. Inte ens Glenn lyckas längre hitta orden att beskriva matchens känsla och inramning av ”historisk”.

Jo, han fortsätter naturligtvis försöka och tar ofta ta hjälp av ”en känsla” som vilar över stadion och som han kan se och höra på åskådarna. Kanske skulle Glenn bara nöja sig med fotbollen, försöka berätta om hur kul han tycker det är, varför fotbollen är bra, sånt han är bra på, och sluta med att det alltmer löjliga och omöjliga försöken att lyfta mediokra matcher till bortom den upplevelse som ger honom  ”gåshud” och gränsar till ”världsarvsnivå”?

Annars tycker jag faktiskt ”glennepoken” i svensk reklam-TV kan vara över. Jag ser ingen naturligt Glenn ta över, ingen Glenn över huvudtaget. Däremot tycker jag ofta att jag saknar spelarperspektivet. Anders Bjuhr är både ung och duktig men han kanske inte just som professionell fotbollsspelare med erfarenheter. Det är två decennier sedan Glenn lade skorna på hyllan. Det börjar ”kännas”….