Skratt och tårar på bästa bokmässan

Min bästa bokmässa hittills genomfördes på Bella Center i Köpenhamn och var helt utan vin och tv-framträdande, inte ens fotbollsmatch spelade jag men hade många fantastiska möten. Jag träffade en rad underbara böcker, fann ett par intressanta förläggare och ett par kollegor och vänner som fick mig både och skratta och gråta (på allvar). Dessutom lyssnade jag på spännande diskussioner, drack öl, åt en massa snittar, wienerbröd, kaffe, läsk, chokelad. Och det tog inte tre timmar, som från Göteborg, att komma hem utan 43 minuter med Metro, Öresundståg och grön lokalbuss innan jag steg in genom dörren och satte på en bön- och korvgryta! Alla transportmedel ankom min station i samma ögonblick jag gick in på perrongen.

Med hem hade jag också ett par böcker. Och en lång varm kram från en flicka på Unicef som blev så glad när jag berättade att jag ger bort UNICEF-juklappar. De flesta böcker skickas lyckligtvis hem till mig och naturligtvis är jag väldigt nyfiken på Michael Rasmussens cykelavslöjande men det fanns en massa andra spännande sportböcker – som en avskydd domares memoarer, en bok om Danmark verksamma utländska idrottare och ledares uppfattning om Danmark och danska idrott.

Av alla fantastiska böcker och författare som jag upplevt var Annette Fredskov den som berörde mig bäst. Efter att hon diagnostiserades med sklerose började hon springa maraton. Och inte ett då och då utan ett om dagen. 365 dygn i rad. Maratonkvinnan vägrade bli offer för sin sjukdom och medan vi stod och pratade kände jag igen mig själv i vägran att bli offer och kunna göra vad man kan dör att leva och leva rikt, oavsett diagnos.

När vi skiljdes åt var mina ögon väldigt vattniga.