John Lennon och Thomas Kaminski

Här har vi en äkta hjälte. Tyvärr är det alltför ofta synonymt med en okänd hjälte. Och när det gäller fotboll är det nästan alltid målvakten som är denne ”unsong hero”.

Det är lätt att älska dessa män och kvinnor vars motsvarighet är den ”Working Class Hero” som John Lennon sjunger om. Att vara målvakt är inget att bli, och ändå det finaste man kan vara oavsett om man är manlig fadersfigur för många eller hemmabunden mor till en enda. Kanske är det därför jag ändå dras till målvaktskallet. Det finns en viss grad av tvångsmässigt tillämpad romantik här. Inte olik den som finns i skildringar av både kvinnors och arbetarrörelsens kamp för rättvisa och respekt. Du har inget att vinna utom det självklara…

Som målvakt har du alltid största ansvaret, vanligtvis är din insats helt avgörande för matchens resultatet men sällan eller aldrig får du några rubriker. Ifall du inte gör ett misstag. Du har inget att vinna inget utom 0-0 som dessutom är det mest föraktfulla och avskydda av alla resultat som finns. Två målvakter som håller nollan är något onödigt ont, ett fotbollshedoistiskt besvärande faktum. Fotbollsfesten – som  tvingas avstå och wabba två vuxna i handskar.

Ta 21-årige Thomas Kaminski till exempel. Sedan han kom till Anderlecht för 18 månader sedan har han fått göra en ligamatch. 10 år äldre Silvio Poroto som gjorde 13 landskamper för snart 10 år sedan har gått före. Så efter några misstag, och kanske är han också skadad – jag vet inte  – så får Thomas chansen. I Champions League. Mot Zlatan och PSG. På sin 21:a födelsedag.

Inte en jävel, ja utom en tror jag, skrev något positivt om Thomas fantastiska match på hemmaplan mot Zlatan den här kvällen. En stor del av stadion gick redan i halvtid. Resten applåderade när Zlatan gjorde sitt tredje. Det var en match som alla tror att Zlatan vann för att han gjorde fyra mål. Zlatan var fantastisk. Även Kaminski gjorde en väldigt bra match, en enastående bra match, trots 0-5 i röven.  Han vann matchen mot Zlatan. Läs här!

Så är det retur i Paris och Thomas håller nollan i 70 minuter. Då har Anderlecht två minuter tidigare tagit ledning på sitt ett avslut på mål under hela matchen – enligt UEFA:s ”graf-statistik”. PSG har 18 avslut, fem blockerade och 10 avslut på mål. Zlatans hyllade ”fullträff” är ett friläge som Thomas räddar men bollen tar i stolpen och rullar sedan rakt på en fortfarande omarkerad Zlatan och hans vänsterfot.

Zlatan har fler chanser, många fler chanser men Thomas räddar dem alla. Antingen genom att stoppa dem eller tvinga Zlatan att avsluta med något så med så hög svårighetsgrad att inte ens Zlatan klarar att omsätta dem i mål det denna kväll.

Thomas Kaminski tar allt utom returen. Då borde han väl bli hjälte nu? Nej, hittar inget alls. Till exempel har Sport Illustrated en lång text om en amerikan i det belgiska laget som assisterar till målet och blir utvisad. Zlatan dyker också upp i texten. Kanske finns det något i Brysseltidningarna?  Klart att svenska tidningar enbart handlar om Zlatans mål.

Jag vänder mig som sista desperat hjälp till UEFA:s ofta träiga men ansvarsfulla texter. Thomas nämns inte ens där, utom i samband med Zlatans mål. Det skrivs mycket om Zlatan. Han är en av matchens fyra profiler i UEFA:s egna texter. En annan är PSG:s målvakt Sirigu som alltså inte stoppar ett enda, officiellt, skott. Om Thomas, inte ett ord.

Jag tycker det här är djupt oroande, rent av lite skrämmande. Jag förstår att den journalistik som är tvungen att sälja hellre fokuserar på mål och andra lättköpta penishöjare men UEFA – ni har ju ett ansvar för spelet, för framtiden. Att så fullkomligt ignorera en ung, lovande spelares genombrott och tillika fantastiskt dramatiska dubbelmöte är djupt oroväckande. ”A working class hero/ is nothing to be”.