Fotbollsabstinens och Nilla Fischer

Två dagar utan någon fotboll över huvudtaget, förutom Fotbollsgalan. Känns tungt men det är lika bra att börja träna inför julens ökenvandring och delvis inför den påtagliga  januariransoneringen. I kväll får jag dock en rejäl dos av både bra fotboll och förhoppningsvis grym spänning: kl 19:00 på Eurosport!

LdB Malmö ska vända den snöpliga 1-2-förlusten mot Nilla Fischers Wolfsburg.  Tror Malmö har en bra chans att skrälla mot de regerande mästarinnorna. Men det handlar om något som LdB varit dåligt på under hela säsongen – att utnyttja alla målchanserna.

Det är samma problem som landslaget har och jag förmodar att det har med svensk damfotbolls seriestruktur att göra. I allsvenskan är kanske 8 av 22 matcher på allvar. Resten består av matcher där LdB har bollen 70 % av matchen och vinner avsluten som landslaget i VM-kvalet: typ 20-1. Och ändå bara gör två, tre mål.

Så ibland höjer de två topplagen koncentrationen och gör 7-8 mål.

Jag tror att damallsvenskan av många olika skäl måste bli jämnare. Inte minst för att svensak lag ska lyckas i Champions League.

Slutligen ser jag fram emot att få se Nilla Fischer igen. Hon spelar väl mittmitt i Wolfsburg fast jag tror hennes framtid är där Pia placerat henne. Problemet är väl att hon a. inte vill spela där och b. inte kommer vara så bra i landslaget utan den erfarenhet som krävs i positionen. Det tar tid att bli bra mittback.

Dessutom kan jag inte låta bli att tycka att hennes statement på fotbollsgalan var väldigt coolt: dels nämna frun i tacktalet, dels ta med henne på festen ( ganska naturligt) och och framförallt att den armlösa träningsställströjan hon har för att blotta de rejäla överarmarna och axlarna. Jag älskar idrottsmän som vågar visa vad de tycker och tänker. Som vågar ta plats som annat än producenterna av guldmedaljer och meningslösa tacktal.