Eric, Bosse, Fredrik och jag… …en himmelsblå korsväg

En väldigt bra bok som alla med hjärta för MFF och Malmö borde läsa. Man kan t o m läsa den som den svenske ”Föreningsmänniskas” historia.

Firade min vän Fredriks 60 årsdag i går. Blev inte så mycket fotbollssnack, borde blivit mer men jag fick ont i magen, var jävla dödstrött efter tre timmars sömn och höll extremt låg, men dock upprätt, profil.

Nu snackade visserligen jag och Thomas Nilsson-Glimskog (”Klumpens” och Svens son resp. sonson) en del MFF men inte så mycket som jag tänkt mig. Hade t o m tänkt hålla ett tal om korsvägar och crossbollar men satt kvar, tyst, långt ut på bänken…

Hade jag hållit det talet hade det handlat om det här.

I Fredriks två senaste böcker om sin uppväxt i Malmö finns en hel del fotboll. Bland annat om hans tid i MFF:s juniorlag och hur hans pappa inte aktivt såg fotboll som ett sätt att knyta starkare band med barnen. Och Fredriks pappa var uppväxt i kvarteret bredvid mitt uppväxtkvarter på Tågaborg i Helsingborg. Och pappan var HIF-are i malmöitisk förskingring (Fiskebäcksgatan) medan min far var MFF-are, från Lomma, i helsingborgsk exil på Halalid 5.

De gånger pappa var hemma följde han alltid med på mina fotboll- och basket- och handbollsmatcher. Ofta den enda föräldern över huvudtaget och då hade han ändå minst två heltidsjobb som riksdagsman och kronofogde. Han skrev dessutom ett par debattartiklar i veckan till ledarsidorna på Expressen, DN och SDS. Det hindrade inte honom från att ibland ta med mig till  Lund för att se pappas gamla klubb Lugi och alltid till Malmö och Stadion där vi alltid parkerade invid Torbjörn Flygts hus.

Det är alltså här som Eric Persson kommer in. Bör berätta historien om pappa och Eric i en annan text men Eric Persson stod alltid i det lilla rummet, bakom disken och delade själv ut biljetterna. Och så växlade de alltid några ord som jag aldrig lyssnade på. Men han, ”Hövdingen” var där, själv, upprätthöll kontakten, intensivt levande, nätverkade i stränga gamla glasögon.

Fredrik skriver om sin juniortid i MFF att Eric ofta var där på matcherna och att han vid något tillfälle sa några väldigt positiva ord om den unge talangen. Och hur de orden lever kvar, hur det gjorde Fredrik både stolt och stark.

Läser nu i boken om Eric som Staffan Tapper och Micke Sjöblom skrivit (”Stolt och stark”, förlag Kolabackens AB) om hur viktigt det var för Eric att vara där. Att han i princip aldrig missade en match med varken A-lag, reservlag eller juniorlag. Hur det var med Reservlag 2, laget som fanns i typ 40 år men som i dag hade varit totalt omöjligt – det är lite mer osäkert. Överhuvudtaget är något som reservlag i dag helt ofattbart medan det för Eric var väldigt allvarligt. Eric satsade på att de skulel vinna sin serie. Det sas att det var tillräckligt bra för att ta medalj i allsvenskan. När reservlaget vann sin serie för sjätte gången i rad fick Tommy Hansson sitt sjätte guld… …det är han säkert unik med i svensk fotboll.

Stolt och stark är en bred litterär odyssé över en malmöbos klassresa och föreningsliv. Men det är även en resa i Malmös 1900-tals historia. Eric Persson och hans klassresa kan ju mycket väl fungera som symbolen för Malmö under århundradet. Hans fattiga uppväxt på Sofielund till 38 år som enväldig ledare av Sveriges bästa och rikaste klubb, landslagschef och Bragdguldsbelönad -79.  Eric var väldigt tidigt ute med radikala förslag och idéer om hur man skulle förbättra svensk fotboll. Ibland lite väl tidigt ute, som med ersättningen för förlorad arbetsförtjänst och tvångsdegraderingen ur allsvenskan. Ett år efter domen, och medan Eric fortfarande var avstängd, förverkligade dock SvFF hans idéer.   

Han t o m förebådar Malmös stora moderna metamorfos under Illmar ledning med Västra Hamnen genom att han och MFF ville bygga en fotbollsarena bredvid Kockum Fritid för 30 år sedan och därmed inleda ”den totala remaken” av Malmös framsida.

Den vackraste bilden är dock den när landets statsminister en lördag flygit ned till Malmö enkom för att bjudas på kaffe och ostmackor med en vindruva i en mindre fyra på Carl Gustavs väg 26 A, tredje våningen för Eric Persson fyller 80.

Eric håller stolt fram fatet med mackorna inför Palme och fotograferna.  Välj, ta vad du vill ha, verkar han säga och, ja det är den finaste bilden av Eric och hans stora stolhet över livsverket.  De två sportintresserade giganterna har gjort var sin klassresa och korsat varandras spår. Palme från adeln och överklassen till socialdemokratins mest karismatiske ledare någonsin. Och nu är de här, i en liten trång fyra, byggd tidigt 50-tal vid Carl Gustavs väg ( monarkens väg som skiljer de kungliga kulturyttringarna, parkerna , från de gamla triangelluttrycken för malmeitisk kultur: Konsthallen, Stadsteatern och Gamla IP).

Låt mig sluta med ännu en av dessa korsvägar, en som Fredrik berättade. Inför en allsvensk seriepremiär för några år sedan gick han och några vänner in på La Barca för att ta en införöl. Där satt bara en annan person på restaurangen. Bosse Larsson drack som vanligt några öl medan hans fru spelar bingo på Spångatan.

De frågade försynt om de fick slå sig ned hos Bosse, pratade sedan länge och ”Koungen” gjorde ett skärpt och intelligent utryck, långt från de stockholmska och tyska lytesbeskrivningarna av honom så som enfaldig. När han sedan gick sin väg råkade samtidigt supportertåget från Sir Tobys och Glorias vandra förbi, ”trossen i den vackraste av arméer”. Bosse, hjälten som aldrig går på matcher, passerade det i motsatt riktning. Ingen verkade dock uppmärksamma att ”Koungen” , raka motsatsen till Hövdingen på alla sätt men ändå tillsammans med Eric klubbens allra finaste representant, vandrade där ensam. Den bilden är fantastisk och bekräftar samtidigt hur oerhört viktig och efterlängtad boken ”Stolt och stark” är.

Staffan Tapper har som spelare, som son till Tage och Börje, som ledare av ungdomsakademin och flera sociala projekt, som visionär och nu även författare till boken om Eric i min Himmelsblå ”Hall of Fame” tagit plats bredvid de här två andra ikonerna.

De enda jag kan tänka mig som kan konkurrera, som står på tur till inval om 25-30 år beroende på vad de väljer att ägna de åren till, är Zlatan och Daniel Andersson.