Splittrad

Klart jag vill att Sverige vinner. Eller. Klart jag vill att Portugal och Cristiano Ronaldo  får stryk eller framförallt, klart jag inte vill att massor av människor jag tycker om och känner ska bli ledsna och besvikna. Jesper Högström har skrivit en bra krönika på DN Kultur i dag (som inte verkar ligga på nätet) om detta dilemma. Han skriver att han känner sig som en förrädare ur en Graham Greeneroman: mannen som sviker sitt land för att landet svikit honom typ.

Så känner jag också men där Jesper skriver att han inte tittar, att han förakt för Hamrén är så stort att det inbegriper A-landslaget, då slår det lite fel. Jag har också problem med Hamrén men det beror inte uteslutande på hans framträdande och karaktär utan hur han har misslyckats med att vara den främste av svenska fotbollsledare. Jag tycker han har gjort ett uselt jobb. Jag tror det ett stort problem. Ifall Sverige tar sig till VM och sedan upprepar insatsen i EM 2012 – en usel avgörande match, en dålig och en hyfsad som inget betydde – så har svensk fotboll inte tappat fyra år utan förmodligen minst sex, eller åtta.

Jag tycker svensk fotboll är värd något bättre än Hamrén. Samtidigt förstår jag ur mycket ett VM betyder för många, framförallt yngre fotbollsspelare. Däremot tycker jag bara det blir pinsamt med alla företagssupportrar som kommer åka dit och heja, den totalkommersialiserade  idrottens svans.

Framförallt är detta svenska fotbollslandslaget. Klart jag måste titta, klart jag vill att de ska vinna men jag kommer inte bli ledsen ifall de misslyckas och att Hamrén får avgå.

Ps det finns även ett annat problem,  oviljan att älska. Jesper formulerar det så men menar kanske inte exakt detta. Själv syftar jag på att den toknationalism som svenska supportrar gör sig till tolk för har förändrats för mig. Jag har svårt att identifiera mig med nationalismen, jag reagerar när människor ( och framförallt journalister) pratar om landslaget så som ”vi”. För  symbolerna för de tydligaste symbolerna för Sverige, flaggan och sjungande skrikande fans , ligger alldeles för nära ett torgmöte för Sverigedemokraterna. För mig exkluderar detta så mycket av det som är bra och viktigt i Sverige och svensk fotboll.