Mitt förakt för statistik

Nu svär jag högt i kyrkan. För jag älskar statistik. Jag älskar procent och promilletal. Jag älskar siffror även om min besatthet har avtagit något de senaste åren men jag beundrar fortfarande 0-0, även av estetiska skäl. Nollan är ju den mest värdefulla av alla siffror, inte enbart för en målvakt, och för en grafisk ”estetflabb”.

När jag var liten ville jag inte höra sagor, jag ville titta på siffrorna i mina äldre syskons mattefacit. När jag gick i gymnasiet var det bara jag och en annan av ca 300 eleverna på skolan som klarade det allra svåraste talet på det diagnostiska provet. En av oss var vid 25 års ålder professor i kärnfysik vid Berkley. Eftersom jag protesterade mot all falsk och korkad matte genom att vägra räkna just de talen fick jag aldrig godkänt i matte – och fick inte läsa det på universitet. Men så mycket älskar jag siffror och statistik.

Jag har inga problem med att älska och på avstånd beundra statistik för statistikens helt egen skull.

Men.

Jag skulle aldrig förledas tro att det automatiskt betyder något.  Att det har ett värde bara för att det är statistik.

I basket är det så många siffror att de oftast är en utmärkt guide till förståelsen. Gör du något 50 gånger per match blir  det tillslut statistik. Det är mer svårtydligt när du gör det en fe, sex gånger per år.

Som t ex det faktum att Sverige före Portugalmatchen i Lissabon hade gjort mål i alla av Hamréns bortamatcher av tävlingskaraktär.  Det är kul statistik men det betyder inte ett skit. Att Sverige fick ett tröstmål borta mot Holland eller reducerade i slutet av match mot Ukraina i EM betyder ju inte ett dugg.

Ibland tar tränare till statistik för att de måste enligt kontraktet vara positiva och det finns inget  att ta till. Jag förstår Hamrén och de andra – vilka jag dock inte förstår är de sportjournalister som på fullt allvar använder dålig statistik för att underbygga en utsago. En som ofta är just den som en pressed tränare nyss använt. Speciellt när det gäller fotbollslandslaget då journalister och speciellt krönikörer ska vara positiva och blågula.

Jag läser i efterhand de stora morgontidningarna och förfasar mig över hur utbrett det här missbruket är. För mig är detta det yttersta beviset på att skribenten faktiskt inte förstår fotboll.  Det är djupt tragiskt.  Jag får lust till att namnge alle dessa okunniga bollprofitörer och sedan se hur många av krönikörerna det egentligen är, i procent…