Bragdguldets baksida

Det finns en gammalsvensk nationalism som tyvärr fortfarande påverkar högertidningens Svenska Dagbladets Bragdjury. Resultat i obskyra men traditionella svenska idrotter värderas högre än idrotter där konkurrens utgörs av hela världen. Idrotter som inte har samma självklara plats i varken TV-soffan eller i resten av folkhemmet  har betydligt svårare att belönas och uppskattas efter förtjänst. Det Henrik  Stenson åstadkommit är i mina ögon mångdubbelt mer bragdartat än Johan Ohlssons.

Dessutom finns det frågetecken för hur stor bragd det egentligen var. Ohlsson var totalt beroende av bra skidor – vallateamet borde på halva medaljen. Och det faktum att italienaren som föll också höll sig före klungan i 30 kilometer pekar på att de i klungan varken ville eller kanske kunde ta igen tidsmarginalen. Utan att ha fakta kan jag tänka mig att de i klungan gjorde som man i princip alltid gjort på femmilens masstart – legat och bevakat varandra. Hade de varit organiserade och medvetna om taktik mer än den individuella hade man naturligtvis kunnat ta in de 50 sekunder som Johan Olsson försprång bestod av.

Om en timme får jag hans självbiografi – det ska bli spännande läsning!