Marcus Birro efter Hamrén?

Croneman har en bra krönika i dag i DN. Den handlar om dels Hamréns presskonferens i veckan och dels kommentarerna på det faktum att det blir två år till. Liksom jag konstaterade i min kommentar är det den låga förväntningsnivån som ligger bakom. Zlatan bryr sig bara om målen. Hamrén tycker han är jättebra bara han ”tar” Sverige till EM-slutspel tillsammans med typ 48 av de 55 UEFA-länderna.

Sedan gör Croneman sig rolig över Hamréns ständigt upprepade floskler och det kan man gärna göra – jag tycker Hamréns uppblåsta fjäderskrud till retorik känns löjlig. Ännu mer löjligt blir det när han dels hävdar att drömmen är en medalj i EM. För att ett par minuter senare i TV4 säga att drömmen ”inte är speciellt realistisk”.

Vad ska du då med drömmen till? Då är det ingen dröm? Antingen har man en dröm och gör allt för att förverkliga den eller så får man skaffa en annan dröm. Eller avstå från att drömma om man inte kan hantera det. Hamrén borde genast göra något radikalt för att lyckas förverkliga drömmen eller skaffa en ny dröm. Jag är inte riktigt bekväm med en förbundskapten som inte verkar speceillet smart. Det borde inte heller svensk fotboll vara.

Annars, som Croneman skriver, kan man ju lika gärna ha Marcus Birro som förbundskapten, ”Det är ju en kille som älskar drömmar”.

Croneman undrar också varför inga fotbollsexperter kritiserar förlängningen av kontraktet. Det, Johan, är för att dessa experter och journalister de kommande två åren är utelämnade åt Hamréns humör och godtycke. Man kritiserar inte den hand som föder en.  I bästa fall gör man som Erik Niva i en bra krönika i Sportbladet. Konstaterar att det inte fanns så många alternativ och räknar sedan upp vilka förbättringar han förväntar.