Peter Wennman och analysen av Man United

Jag följer inte EPL så hårt. Tycker den är aningen överreklamerad och ofta ganska rustik, rent fotbollsmässigt. Det är inte heller speciellt taktiskt intressant för ingen tränare vågar göra något nytt eller spännande. Det står alldeles för mycket på spel, ett par förluster och du får sparken. Förutom då folk som Laudrup, Pardew och någon till som vågat, tagit motgångar men stått upp. Jo, jag vet, det är ägarnas fel. Mycket pengar, lite fotbollsförstånd.

Brendan Rodgers är ett bra exempel på en manager som vågade i den lilla klubben men känns rigid och feg i storklubben.  Pool kommer lika lite vinna något i år med Gerrard  som Chelsea kommer göra med Frank Lampard.

Med andra ord följer jag inte heller Peter Wennmans många och långa krönikor i Sportbladet. Men eftersom jag sedan ett år tillbaka är förtjust i Newcastle United och dess sätt att spela fotboll följer jag Skatorna så gått jag kan. Är med andra ord inte ett dugg överraskad av segern i går borta  mot Man United. Skrev förra veckan att det bara finns ett lag som kommer hamna före Arsenal i ligan och det är Man City. Vidhåller det trots poängtappet i Southampton. Skrev visserligen lite tidigare att även Man United kan vara med där uppe men menade att de kommer tvåa eller trea.

Så nu läser jag Wennmans analys och finner bara tomma ord. Det är  cirka 6 000 tecken och två tredjedelar består av ordlekar och gamla historiska anekdoter. På slutet listar så Wennman fem ”logiska förklaringar” till att det går så dåligt den här säsongen:

1. Ny manager

2. Man hade inte förlorat i går om Rooney spelat.

3. Carrick saknades ”på defensiva mitten”

4. Utan skrämselfaktor ( Sir Alex)  växer motståndarna.

5. Domarna är emot dem numera.

Nu ser jag ju inte riktigt fotboll som fotbollsexperten Wennman ( ”på plats i London”) gör. Redan förra veckan, och förrförra mot Arsenal då de tokhyllades av experterna, såg jag ett United utan balans. Dels är man baktunga genom att spela med tre mittbackar – kan inte se Phil Jones som något annat. Dels är inte Carrick tillräckligt bra för att vara kreatör på den nivå som krävs när man möter bra lag. United såg ungefär ut som mot Spurs, och Arsenal. Man släpper bollinnehavet och backar hem och hoppas sedan på snabba omställningar.  Visserligen spelade man även så förra året men då var ändå utgångspositionerna 10-15 meter högre upp på plan. Med spelare som Phil Jones hinner han inte trycka på bakifrån och skapa press mot motståndarna. För den pressen kräver vunna andrabollar och där är Man Uniteds innermittfält nästan helt värdelösa. Alltså släpper man initiativet och lyckas inte skapa den klassiska press mot motståndarna där t o m innerbackarna går upp och trycker in och skarvar bollar.

Att man spelar så här mot toppkonkurrenter på bortaplan är väl OK men inte hemma. Inte mot Arsenal och definitivt inte mot Newcastle som är taktiskt skolade och individuellt skickliga. Framföraltl spelar de som ett lag, på vad gäller ytor och mentalt.

Ett annat problem för Man United är att både högerbacken (Spalding?) och Evra är väldigt dåliga på att försvara. Evra har dock varit mycket bättre på det men jag tror att Man United byter vänsterback i januari. Att de är så dåliga gör att Jones/Carrick får ännu mer att göra och tvingas ligga ännu längre bak för att täcka upp. Antingen när ytterbackar går bort sig eller för mittbackarna som tvingas sära på sig när ytterbackarna misslyckas.

Min slutsats är att Moynes Man United är ett klassiskt exempel på ett lag som tvingas spela med en taktiskt uppställning ( oavsett om det är 4-2-3-1 eller 4-4-2) de inte har spelare för. Och där de spelare han har ser dåliga och obekväma ut i roller de inte vill ha.