Är fotbollsmålvakter dumma i huvudet?

När Alvaro Negredo styrde in 2-1 till Manchester City i lördags så gjorde han det ungefär där Wojcichej Szcezsnys högerfot borde varit placerad. Nu befann sig dem och även vänsterfoten i luften. Arsenalmålvakten slängde sig pliktskyldigast, man såg på hans rörelser att han liksom gett upp redan när han insåg att Alvaro Negredo skulle komma först till bollen. Det var inget offensivt attackerande och vinkelminimering utan han slängde sig från första stolpen och bort mot andra stolpen ungefär som man slänger sig på sidan när man badar: utan att vilja nå något, utan att försöka göra sig stor utan enbart för att slänga sig. Medan bollen rullade under Wojcichej Szcezsny.

På söndagen såg jag Valencias målvakt Vicente Guaita. Diego Alves sköt svag längs marken från 45 grader. Nästan mitt i målet, där Guaita stod. Men Guaita tänkte varken på att flytta vänsterfoten en decimter eller gå ned på knä och blockera bollen på det där fina gamla sättet med knäskålen bakom. Han försökte kasta sig där han stod och tvingades därför vrida kroppen snett baklänges men hann inte ned utan bollen rullade mellan hans fot och en högerhand som inte hann ned.

Nu skriver jag en längre essä om varför många målvakter i yppersta världsklass framstår som så dumma. Det är naturligtvis inte deras fel, de är inte dumma. Däremot starkt präglade.  Det är inte heller alla målvakter. Tyska målvakter, till exempel, beter sig nästan aldrig såhär. Ingen av de två tyska målvaktsskolorna som nu härskar lär målvakterna att slänga sig vid närskott. Så varför fortsätter spanska, engelska och inte minst svenska målvaktstränare ha denna övertro på att slänga sig är den ultimata sättet att stoppa närskott?

Om de nu tycker att tyska målvakter är dåliga och inte har något att lära dem – varför inte titta på hockeymålvakter, eller handbollsmålvakter. Hur ofta slänger de sig?