En bok med två halvlekar

Det finns en sak som man absolut inte får göra i förlagsbranschen – som är absolut no no: att ge ut dåligt korrekturlästa kokböcker.

Tänk er själv att ge bort en kokbok och mottagaren investerar både rejält med matpengar och ett par timmar i köket. Slutligen sitter alla gästerna förväntansfulla (inkl. givaren) och så smakar det äckligt och slutar med en storbeställning hämtpizzor.

”Fotbollskokboken 2 x 45: 45 magiska matcher och 45 matchande maträtter” av Simic, Mortimer-Hawkins, Osmanagic (Telegram förlag) är tyvärr en sådan bok, en dåligt korrekturläst bok. I alla fall den delen som inbegriper fotboll. Ifall recepten är lika slarvigt behandlade blir det definitivt ingen returmatch av den här idén.

Men idén är bra, åtminstone matdelen. Jag gillar kokböcker och den här har en tydlig idé. Den kopplar samman mat och alkohol. Och fotboll. Det är grabbigt men än sen så, grabbar behöver också mat och speciellt inspiration att variera pizza och färdigmaten med.

Här varvas en sida med väldigt pedagogiska recept noggrant beskrivna och klassificerade i svårighetsgrad. Det finns också en bakgrundsstory till valet av alkohol. En del alkoholval smakar produktplacering lång väg men det kan vi förlåta – det är vanligt i kokböcker. Ofta är hela boken en produktplacering för en viss kock, en viss restaurang.

”2 x 45 ” har t o m vunnit nåt slags pris för Årets kokbok.  Samtidigt måste man ifrågasätta juryn omdöme för den här boken ställer två stora frågor: För vem skriver man, vilka vill man sälja boken till?

Varvat med receptsidorna finns fotbollssidor som anknyter till maträtten. Cirka 3-4000 tecken långa storys ( Erik Nivas tre är de kortaste). De håller väldigt olika klass, många är skrivna på en så klysch-belastat språk att det fått en sportjournalist från 1970-talet att rodna. Andra känns som neutrala, helt ointresanta Wiki-texter.

Flera matchberättelser är alldeles utmärkta (de flesta handlar om derbyn fast varför de gör det förklaras inte) men ifall man nu ägnar till exempel Danmark–Tyskland i EM-92 den hel sida och inte nämner att det är en av de få gånger mat (förutom matförgiftningar) spelat en viktig, nästan avgörande roll i en stor turnering. Då måste det bli rött direkt – ­ typ en författarhandflata mot plattan – och i det här fallet troligtvis min gamle kollega på Studio Europa: Sladjan!

Av ”gästskribenterna” är Erik Nivas historieskrivning vad gäller 08-derbyn inte alldeles korrekt men det spelar mindre roll, Niva är alltid läsvärd. Rami Shabaan hade jag velat läsa mer av! Plus till det faktum att man har med några dammatcher. Frida Nordstrand tycker som alltid att det är viktigare att beskriva att hon var där på plats och upplevde ”det” än vad hon faktiskt upplever – med egna ögon!

Dessutom finns något som kallas Beginners Guide  – vid varje recept en liten ruta där ett fotbollsbegrepp förklaras i korthet: ”Indirekt frispark; Det finns ingen direkt förklaring till denna regel”. Fyndigt men inte sant och knappast klargörande för ”beginners”.

”Beginners” låter som om det vänder sig till de som inte kan så mycket om fotboll men ofta är det bara en ironisk kommentar för redan insatta. Ofta dissar man allsvenskan, samma allsvenska som är en av kategorierna när det gäller tillagningens svårighetsgrad. Det känns mycket märkligt, oövertänkt. För idén var väl just att vända sig till redan fotbollsfrälsta?

Jag gillar verkligen att man berättar om olika drycker till varje rätt. Alkoholen framställs som minst lika viktigt som maten. Och det är helt OK – ifall inte Sladjan i sitt förord berättar att fotbollen räddade honom: ”när jag hade festat utan längre avbrott i 18 månader”. Om det är mat eller alkohol han festatde på framgår inte men det är konstigt att i ett förord dissa kulturen bakom bokens idé typ: gör som Sladjan, drick inte mer, köp för Guds skull inte den här boken. Varför göra en bok om den underbara combon alkohol och fotboll när alkoholen höll på att sabba Sladjans liv? Det fattar jag inte.

Vidare kan svårighetsgraden diskuteras En rätt som lätt skulle ta två arbetsamma timmar att tillaga kallas allsvenskan, likaså en ”Bocadillo de Boca”, en baguetteliknande bröd med lite fyllning. Men det är en petitess. Förutom allt slarv, förutom ett par undermåliga fotbollstexter är det en kul idé!

Ps  Definitionen av målvakter ökar inte min uppskattning av boken: ”en dålig fotbollsspelare”.

Ps Definitionen av  ”Match med två halvlekar: De flesta fotbollsmatcher har visserligen två halvlekar. Termen används oftast i intervjuer då det anses vara en fin gest att ge motståndarna beröm.”