Jag vill inte dissa förbundet, det börjar bli lite väl ofta nu men jag förstår faktiskt inte hur de tänker, och vad de gör. Eller inte gör.
Karl-Erik Nilsson, landets högste ansvarige d v s även för damfotboll, gjorde sig oanträffbar under hela ”Zlatanhelgen”. Hans kommunikationschef hänvisade till webben och efter två dygn kom en text om att Förbundsordföranden inte kommenterar vad enskilda spelare säger: ”Alla är fria att uttrycka vad de vill”.
Ifall inte Karl-Erik fattar att det här är helt fel svar, och fel agerande måste det väl finnas andra på förbundet som förstår? Om ett par landslagsspelare hade kommit ut som rasister eller pedofiler tror jag Karl-Erik fattat att han var tvungen att kommentera. Och i egenskap av lagkapten är Zlatan inte vilken spelare som helst utan laget utvalde representant och ledare. I den egenskapen berörs svensk fotboll av allt han säger, även rent formellt. Hela tiden, så länge han är lagkapten.
Att dessutom hamna i en sådan här röra och välja tystnad och hålla sig undan är en kommunikationsmässigt katastrof. Vad än Karl-Erik ville åstadkomma genom att hålla sig undan så misslyckades han, och svensk fotboll, kapitalt.
Pia Sundhage har mer rätt än hon visste när hon sa att det ”finns brister i manlig fotbolls värderingar”.
Lämna ett svar