Vad är farligast: strypning eller slag mot huvudet?

Läser den ganska bra och mycket ambitiösa boken om sånt som jag absolut inte gillar: ovanligt rå kampsport. Det finns en ärlig och ganska öppen inställning till MMA. Det hejdar sig dock delvis vid ett kapitel när jag tycker det är lite väl mycket hyckleri: ”Skador”. Det börjar med att förklara att skador är ett gissel, vilket jag förstår även om jag misstänker att det egentligen är ett syftningsfel i texten. Sedan skriver Simon Kölle att det är en felaktig bild att de tävlande ”försöker skada varandra”.

A. Det är fullkomligt omöjligt att vinna ifall man inte skadar motståndaren.

B. Ifall  nu varken arrangörer  eller tävlande vill att någon skadas – varför inte klä upp de tävlande som Michelingubbar – så når ni det ultimata syftet – att de tävlande inte skadas?

Sedan är de en annan sak att många kampsportare säkert inte vill skada motståndaren Ofta glider beskrivningarna av skadefrekvens och slutsatser. Som att tävlande ”ganska ofta skadar sig lindrigt”. Och sedan går man igenom de olika sorters skadorna. Det är ambitiöst och intressant: handskador, smärta, utstrypt, blödningar, dödsfall. En intressant och återkommande jämförelse är med proffsboxning. Gång efter annan hänvisas till att allvarliga huvudskador nästan aldrig förekommer i MMA men är vanliga i boxningen. Och att kontrollen också är bättre i MMA.Det är intressant och förmodligen ”ganska” sant: Slag mot huvudet är värre än sparkar, förutsatt att den sparkade står upp…

Ps Ett kapitel handlar om den tidigare, världsledande  japanska MMA-organisationen ”PRIDE Fighting Championship”.