Anja Gatu och matchcoachning

I dagens SDS skriver Anja Gatu en krönika som inte känns hundra, tycker jag. Det som handlar om Per Ågren och kontinuitet återkommer jag till. Vad jag inte förstår är att när Anja ska dissa Norling så drar hon till med att bristerna hans ”främst i fråga om matchcoachning”.

På vilket sätt var Norling en dålig matchcoach? Han gillar att experimentera men var betydligt försiktigare i MFF än i AIK och Giffarna. Och de flesta experimenten fungerade, speciellt vad gäller spelare på nya positioner: Gishe som forward, Albornoz som högerback, Thern som vänsteryttermittfältare. Och menar Anja enskilda spelare så är det väl bara två som inte höll måttet tycker jag: Ofta Erik Friberg som balansspelare och Helander hösten 2012 ( men att spela in Helander visade sig vara ett genialt grepp 2013 och Friberg är SDS-sportens älskling).

Eller syftar Anja på enskilda positioner eller upprepade misstag – i så fall vilka? Kan någon hjälpa mig här?