OK, den är inte skriven än men när man i DN läser att en av ens bortglömda favoförfattare ska skriva memoarerna för en fotbollspelare man både beundrar och avskyr så väcks en glädje.
Roy Keane är han som förstörde norrmannen och Cityspelaren Alf – Inge Hålands karriär helt avsiktligt. Och som aldrig såg det felaktiga att skada motståndarna. Och gjorde en usel sista säsong som Celticspelare, alldeles för gammal och långsam, alltför auktoritär men som, innan hann han debutera, tillfredställde klubbens stora irländska supporterfölje.
Roy Keane var också en duktig defensiv mittfältare som låg bakom många Man U:s framgångar. Men han var ju knäpp, det har i alla fall några av de som spelat under honom påstått: som Seb Larsson och Tobias Hysén.
Roddy Doyle debuterade med några romaner som alla blev bra film av duktiga regissörer, mest känt: The Commitments. Hans romaner handlar ofta om unga, irländska pojkar, fotboll och musik och en frustrerande brist på sexualitet.
Jag har några av hans första böcker och hittade även hans bidrag i Hornbys antologi från 1993. Hans text, som jag visar första sidan av, handlar om hur han upplevde VM 1990 när Irland åkte ut på straffar mot Italien. På pubar. Fast Keane var inte med där, kanske på puben men fotbollsspelaren Keane såldes från Cork till Nottingham Forrest den sommaren.
Det blir spännande att se hur äkta Keane kommer komma ut. Jag tänker att Doyle gärna villa beskriva honom så autentiskt han någonsin kan och att det viktiga för Keane är inte hur han framställs utan att han får upprättelse för anklagelserna som hans manager publicerade i sina memoarer. Det blir kanske som ett litterärt slagsmål, och Keane har sett till att få tung pjäs på sin sida.
Lämna ett svar