Varför är hockey viktigare än hästsport?

En av årets mest överraskande, vackraste och bästa idrottsböcker

Den är väldigt bra, vacker och överraskande: Ridsportförbundet har fyllt 100 år och gett ut en jubileumsboken som inte ser ut som andra. De tidigare böcker jag läst om förbundet har uteslutande handlat om stolta svenska OS-framgångar och svartvita bilder på gamla stiliga militärer. Och deras hästar. ”Hästkarlar. Hästtjejer, Hästälskare – 100 år med svenska ridsportförbundet” handlar om hästtjejerna, och hästarna. Det är mer stall än sport och om hästen i samhället och vad som möjliggjort det faktum att ”hästförbundet” (som det väl egentligen borde heta) är landets näst största, sett till aktiva medlemmar. Man får dessutom väldigt mycket bra bok för ynka 340 :-.

Ett långt kapitel ägnas hästtjejslitteraturen – alla böcker om unga tjejer och deras ponnys. En annan om tidningarna, om kulturen och det är mot många odds väldigt spännande. För här har vi skönlitteratur som skapade och bekräftade drömmar. Skönlitteratur som skapade och förstärkte en hel samhällskultur! Faktum är att detta kanske har bidragit till att så många kvinnor fortfarande läser skönlitteratur medan män drömmer sig tillbaka till tonåren när de tittar på sport, i TV. Under alla omständigheter har svensk skönlitteratur och svenska förlag mycket att tacka hästjejsböckerna för.

Många kapitel behandlar Sveriges förvandling. Om hur all kollektiv- och lasttrafik en gång drogs av fyra starka ben och en enorm kropp. Hur hästen militärt spelade ut sin roll redan före att det polska kavalleriet och deras lansar slaktades av tyska maskingevär 1939 men ändå behölls i Sverige genom en militärreform 1948. För i täta norrländska skogar fanns det inget som slog hästen vad gäller snabb framkomlighet och dragförmåga. Och den reformen, plus skogsnäringen, ligger tillgrunden för dagens ridskolerörelse.

Men framförallt koncentrerar redaktören Susanna Hedenskogs sig på genus – typ 90 procent ( jag skriver utifrån minnesfragment) av alla medlemmar är tjejer. Susanna tror att man i framtiden måste få fler killar att engagera sig. Det låter väldigt klokt – jag tror t ex att en del av kidsen från problemområden skulle må jävligt bra av att lära sig rykta en häst. Det är en oerhört danande fysisk upplevelse som skapar respekt för annat levande. Samtidigt har Julia Svensson en poäng när hon skriver om boken och dagens ridsport i Sydsvenskan och att det är en chans för tjejer att synas och vara på sina egna villkor – utan pojkar som vill leka män.

Svensson skriver också att i en genomsnittlig kommun kostar det ett barn ca 5 800 :- per år att syssla med hästar men bara 950:- om hon eller han vill spela hockey. Sporterna är för kommunen lika dyra och fler rider än spelar hockey… … Så vilka kommunala överväganden ligger bakom politikernas val? Vad gör hockey fem gånger viktigare för kommungubbarna? För att de gillar att titta på män som tacklas och slåss? För att de själva spelat? För att de aldrig ridit? För att deras kompis och bastukollega sitter i styrelsen för hockeyklubben? För att ett framgångsrikt hockeylag ger mer reklam för bygden än tonårstjejer som rider? För att…?

”Hästförbundet” borde bilda en bidragsgerilla i varje kommun som räknar och konfronterar politikerna detta valår.

Ps Man blir svettig av att rida!