Bästa numret någonsin 2.0

Damp ned i går. Efter tio år av bra och dåliga, mestadels bra, hyllingsartiklar vågar trion av Offsides rookiesredaktörer ta nya grepp. Det glädjer mig mycket. Snart kanske vi t om får läsa mer om målvakter och damfotboll – två kategorier som bevakas ungefär lika hårt som finsk fotboll. 🙂

Alltså, när Offside väl gör ett nummer om förlorare så dyker det upp mängder av målvakter. Caroline Jönsson får en sida. Den ungerske målvakten från 1954 intervjuas. Hans-Jörgen Butt i Bayer blir ansvarig för klubbens fenomenalt katastrofala säsong då de förlorade finalen i både CL och tyska cupen samt Bundesligan trots fem poängs ledning med tre omgångar kvar. Och när man nu skyller på Hans Jörgen – borde han åtminstone inte fått försvara sig?

Ett underbart uppslag listar misslyckade staffskyttars olycksaliga öden – en höjdpunkt trots alla sår och självmord. Det bästa va allt är dock att när Offside gör ett nummer dedikerat åt förlorare har man en Real Madridspelare ( förmodligen Christiano…) på omslaget. Det är genialt!

Räknat i antalet oförglömliga texter är kanske inte nr. 1/14 det bästa men mängden av korta, utmärkta texter är stor och reportaget om Bayer verkar fantastiskt. Kan se Calmund studsa och skruva sig i soffan. Det allra  bästa är temat: efterlängtat och i mina ögon nödvändigt; Förlorare. För 14 år sedan gav jag ut en bok som var tillägnad sportens tvåor, och fyror. Och det har inte blivit mindre viktigt under de här åren av mediala ”vinnarskallar”. Sporten är mer svartvit än någonsin – det är vinna eller förlora. Fiasko eller guld. Expressens klassiska sportetta med 20 svartvita förbrytarporträtt och rubriken ”de svek sitt land” efter Vitrysslandsmatchen i OS är väldigt aktuell.

Förlorarna är, för att anknyta till Lundell, också vinnare om än med mindre tur. De har dessutom en bättre historia att berätta och de är relativt mer erfarna än den dumt leende vinnaren. Det finns dessutom alltid en fortsättning, förlängning på deras historia. Något som vinnaren alltid saknar för hen är aldrig större än just i segerns ögonblick. Resten är självgodhet eller ångest som aldrig ges mediala uttryck.