Cyniska Chelsea och Monty Python

Mou är fantastisk. I Madrid var beredd att göra precis allting för att vinna. Som att sticka in fingret i motståndarnas assisterande när han vill tacka för (god) match. Ingen har heller betytt så mycket negativt för den europeiska elitdomarens  mentala ohälsa. När han går ut och anklagar domare för att vara mot hans lag följs det upp av spammande och olika sorters hat från tusentals Chelseasupportrar. I Chelsea, liksom i Madrid, har han nu låtit spelarna ta över den värsta cynismen, i intrikata spelsituationer.

De sista kvarten av Man City – Chelsea var en uppvisning i olika tricks. Och det blev inte bättre av att domaren valde att blunda under kvarten. Chelsea fick t e x en jättechans då en spelare fällde Man Citys högerback då denne skulle springa ut och blockera skott. Tacklingarna var hårda, filmningarna var otaliga och den idén var att många frisparkar skapar många avbrott och får tiden att gå. Då blev det extra olyckligt att domaren släppte alla frisparkarna mot Man City-spelare eftersom Chelsea vann bollen. Det kändes lite som kanadensiska hockeydomare som sista två inte tar utvisning för någonting överhuvudtaget.

Den mest omdebatterade situationen var på tilläggstid. En lång hög boll mot mittlinjen där Man Citys mittback Nastasic ensam med en liten chelseaforward ska nicka tillbaka bollen mot Chelseas mål. Forwarden går bara på spelaren, tacklar honom rakt in i bröstet, varvid Nastasic  missar nicken och bollen dimper bara en meter från spelarna. Domaren väljer, enligt ovanstående idé, att inte blåsa. Nastasic har dålig balans och chelseaspelaren sätter fart mot Man City-målet på en helt tom planhalva.

Nastasiv har då tag i spelarens axlar. Det är med andra ord en solklar målchansutvisning. Ändå väljer domaren att bara visa gult kort.

För mig är det en konsekvens av hans på tok alltför liberala tacklingsinställning i slutminuterna. Han vet han borde blåst för den första foulen och lät därför det inverka i bedömningen av den andra. Det tror inte Glenn Strömberg. Han tycker att domaren gjorde helt rätt för att ”det är så mycket som kunde hända på vägen fram till målet”.

Det är en märklig tolkning av en regel som borde vara självklar. Men Glenn menar att domaren ska lägga in värderingar som att spelaren kan träffas av blixten, plötsligt få en hjärtattack, drabbas av akut desorientering  e t c. Glenns tolkning känns väldigt mycket Monte Python…