0-3 var ett kanonresultat

Det var djärvt av Pia Sundhage att våga möte Frankrike i början av februari. När svenskorna är som sämst och världens förmodligen bästa landslag, som bäst. Att det bara blev 3-0 kan Sverige tacka dels Hedvig Lindahls målvaktsspel, dels fransk oskicklighet framför mål. Det var fem, sex bollar som smet strax utanför eller strax över mål. Kanske borde Pia varit på plats och tagit ansvar för Sverige men jag är inte säker på att matchen sett så mycket annorlunda ut med Pia på bänken. Kanske hade debutanterna varit mindre nervösa, kanske hade Pia korrigerat uppspelen redan efter tio men i stort var det klasskillnad på lagen.

Jag såg inte varje spark i matchen men nästan allt och jag kan inte minnas en enda svensk målchans. Vad jag dock minns var en otroligt snygg kombination som började på mittplan och som avslutades med ett läckert pass där dock svenskan sprang lite fel. Kände igen de överlappningarna från träningen i Malmö i september.

Där tränade man inte uppspel och det hade väl inte heller hjälpt nu när både Elin Rubensson och Amanda Illestedt debuterade – mot lite för tufft motstånd. Trots att Hedvig rullade kort hela tiden tog det 34 minuter innan Sverige kunde spela sig över mittplan. Det såg ut som om backlinje och mötande mittfältet var helt osynkade.

Nina Fischer är väldigt bra närkampsspelare och bekväm med bollen – där är hon en mittback i absoluta världsklass men i positionsspelet och som ledare av offsidelinjen är hon lika dålig som i EM.  Ofta faller hon alltför djupt och hon har helt enkelt inte rutinen av att puscha och falla i rätt ögonblick. Sedan blev det inte bättre med två långsamma och osäkra debutanter vid sidan om. Vid 2-0 målet var det till och med lite genant när hon kastar sig och försöker bryta en passning in framför mål och sedan går passningen momentet efter medan hon ligger hjälplös på rygg i gräset. Hade hon varit mer erfaren som mittback hade hon tagit spelaren och inte stirrat på bollen

Med något undantag flyttade Sverige aldrig upp spelet utan de få offensiva spelarna fick springa på chansbollar hela tiden. Olivia Schoog blev inte uttagen på det hon visade mot Frankrike – det mest gick fel. Emma Lund hade bättre bollkontroll och vågade utmana men var i princip helt ensam. Kosova syntes väldigt sällan.

Återstår mittfältet som aldrig mötte uppspelen utan väntade på långa bollar, såg det ut som. Och det var inte mycket konstruktivt utan mest omedelbara chansbollar på spelare som varje gång hamnade i rygg på väl så snabba backlinjemotståndare.

Men det är februari – svenska spelare, förutom de som spelar i Tyskland eller ska var med i CL är långsamma och omständliga. Desto roligare att en av dem som är blott i början av försäsongen var bästa svenska – Hedvig!