OS-sammanfattning

Jag såg en minut konståkning i går  – alla såg lika besvärat lyckliga ut som alltid. Alla pälsar, gnistrande leende och en butter tränare. Vad jag gillade var den ljusa svenska rösten som kommenterade. Välartikulerad, intressanta saker, bra uttal och allmänt harmonisk. Med små effektiva pauseringar. Det var en väldigt skolad röst vilket gjorde mig glad. På fb har jag nämligen fått intryck av att alla Viasatpratare är usla och sämst är Carolina Klüft. Och jag saknade inte min gamla klasskompis Lotta Falkenbäck så mycket. Och jag saknade inte Roger Blomqvist över huvud taget.

Fast vitturkos sarg tyckte jag var jobbigt.

Till de främsta OS-upplevelserna hittills  hör tre sekunder hockey (Kanada-Schweiz) och en tio sekunders ”ståa” med Frida Nordstrand som inte är min favorit. Hon och den blonda experten bredvid var helt lyriska över något och hade svårt att hitta ord som beskrev hur fantastiskt det var. Eftersom jag inte visste vad det rörde sig om blev entusiasmen och bristen på valörer i språket pinsamt uppenbar.